Vissa dagar…

Vände på parkeringen på jobbet. Hade glömt att sminka mig… Tur att jag har fyra minuter mellan jobbet och hemma. 

Idag har verkligen varit en dag som gått i 180 knyck. Med allt. Hann ändå träna på lunchen (TRX) och det gav nog extra energi.

Hem för att bygga färdigt pergolan och sedan njuta av att vara färdiga med ombyggnationen av altanen. Njuta och känna oss riktigt nöjda. 

Och njöt gjorde vi till långt efter 22. Tänk att det är den 7 september och fortfarande över 17 grader så sent. Gilla på det. 

Snart är allt klart

Det blev altanrenovering även den här helgen och vi var riktigt duktiga. 

Det var mycket som skulle skruvas men tillslut blev vi klara. 


Jag räknar med att de nya golvplankorna snart är lika gråa som de gamla men nu ser det lite roligt ut. 

Pergolan kom igår så kvällens projekt blev att montera den. Stommen är på plats och det hann bli för mörkt för taket så det får vi ta imorgon. 

Lite konstiga är vi nog som gör det nu på hösten men å andra sidan är ju allt klart till våren sedan. 

Somnar i båten

Med båten hos kapellmakaren och kalas på lördagen fanns det där med att komma ut med båten inte på kartan. Att kompisarna i kompisbåten Caprice skulle komma ner från Stockholm och kompisbåten Alinde också skulle ansluta i vår hamn gjorde ju inte saken bättre. Vi ville ju så gärna. 

Så kom bilderna. Kapellmakaren hade lyckats malla upp sprayhood och sittbrunnstält och vi kunde hämta båten igen. 


Så…

…det blev en trevlig kväll i goda vänners lag. Visserligen i hemmahamnen men vi somnar och vaknar i båten innan det är dags för altanbyggande och fyrtioårsfest. 

Det gäller att ”carpe diem”. 

Vi firade farfar

Farfars födelsedag firades i Grebbestad. På Grebys. Med något av det bästa i matväg som vi varit med om.


Somliga valde mat från havet och andra från hagen och det mm:ades från alla i sällskapet.



Det var förvånansvärt många gäster sådär på en onsdagskväll och det sagt ettersom gästhamnen utanför gapade väldigt tom. Så tom att det nästan kändes lite konstigt.


Mätta och nöjda bjöds vi sedan på tårta hemma hos födelsedagsbarnet innan vi styrde bilen söderut för att inte komma hem allt för sent. Det var ju trots allt arbetsdag dagen efter.

Men lite lördagsfeeling fick vi allt.

Revanschen

När jag och ena träningskompisen sprang vår 30-minutersrunda i mitten av förra veckan gick det fullkomligt åt fanders. Visst, jag kanske är lite hård mot mig själv men bra gick det inte…

Efter halva sträcka gav andningen upp och allt blev tokjobbigt. Det trots att jag varit duktig och tagit astmamedicin, men det var fuktigt och varmt ute samtidigt som det klipptes gräs på många håll. Kompisen försökte peppa mig men jag var besviken. Det hade ju känts så himla bra de andra gångerna jag sprungit.

Igår kom revanschen. Jag och en annan träningskompis sprang vårt pass (Philip var också med) och det kändes riktigt bra. Kanonbra faktiskt.

Skönt att vända trenden. Vill ju inte tröttna och ge upp. Det är trots allt många månader kvar till Göteborgsvarvet.