Färgglada Simone

Stormen Simone har verkligen fått alla på tårna. Alla kollade väderläget minst en gång i kvarten och den mest diskuterade frågan under dagen var nog när man skulle ta sig hem…

Väderknarkare som jag är har jag ju inte kunnat låta bli att kolla jag också. Även om det inte riktigt har känts som att jag skulle bli så värst berörd av den. Stormen alltså. Redan ganska tidigt kunde man ana att den skulle gå en bit söder om oss och nu verkar det mer eller mindre som att alla är överens om det. Jag har istället fascinerats över alla färger på vindkartan från DMI. Så många färger har jag nog aldrig sett på samma karta på samma gång och om jag är helt ärlig så tycker jag att det är rätt skönt att jag ser prognosen från land så att säga. Alltså inte sittande i båten liggande i en gästhamn. Nu vet jag att båten ligger väl skyddad på land och att det vill MYCKET mer än det vi kommer att få över oss för att det ska vara någon större fara för henne. Annat var det när stormen Per slog till. Då minnas jag att jag och en vän hade en kamp på liv och död med en stor och tung grön presenning. Vi vann men det var med nöd och näppe. Åtminstone som jag minns det. 🙂

Kl 20 (vänster bild) ikväll ser det väldigt lila (mycket blåsigt) ut längre ner i landet. Hos mig kommer det att vara lugnt (hoppas jag). Hur mycket jag än kollar på prognosen, som i och för sig kan ha fel, ser det inte ut att bli så väldigt illa hos oss. Runt 22-tiden (höger bild)  ska det pipa i som mest men det är som sagt bara en prognos. Hur det blir i verkligheten får vi se…

Desktop1

Lite önskar jag nog att jag hade kunnat gå ut med kameran och fånga lite av skådespelet. Lite som när adventsstormen Berit slog till för ett par år sedan och vi var uppe i norra Bohuslän och kunde ta oss till Tjurpannan alldeles nära Väckers Fyr.  Det var riktigt häftigt.

Väder och vind är häftigt – om man har förutsättning att kunna ta del av det på ett säkert sätt.

De kom hem till slut

Efter en utbildningshelg i Stockholm skulle de två yngsta döttrarna flyga hem. När? Jo, igår så klart. 20.45 skulle deras plan gå och för säkerhetsskull var de på flygplatsen i god tid för att eventuellt kunna komma med ett tidigare plan, något som visade sig vara lönlöst. Det hade varit lite 50/50 på plan som kom iväg som de skulle så allt var fullt. Stormen Berit ställde till det lite här och där.

Klockan blev avgångstid, klockan blev mer än avgångstid, klockan blev avgångstid + en timma. Då fick de veta att planet var inställt och att de skulle få åka buss hemåt istället. Sure tänkte jag. Var ska de få tag på bussar när alla som skulle ha flugit eller åkt tåg nu ska bussas istället. Vännerna i Järfälla stod standby för att hämta tjejerna och husera dem över natten om det skulle behövas men som tur var behövdes det inte.

Kvart i midnatt fick de sätta sig i en taxi och taxin körde till och med till Göteborgs central. Där hämtade maken dem och vid femtiden och en halvtimme senare kröp de ner i sängen hemma.

Klockan sju ringde klockan och det var dags för yngsta dottern att ta sig till skolan. Hon lär nog somna tidigt ikväll….

När Berit stormar

Redan igår hade jag planen klar för mig. I och med att vi skulle åka till svärföräldrarna idag och att de bor på lagom bilavstånd från Tjurpannan skulle vi åka dit för att titta på det fantastiska skådespel stormen skulle bjuda på. Sist jag var vid Tjurpannan var i somras – då gick vi förbi där med båten och förhållandena var ljuvliga.

Nu var det något helt annat som mötte oss och av Väckers fyr såg vi inte jättemycket. Jag tog mig rätt långt ut och fick gå i sidledd för att inte utgöra för stort vindfång i de 25-30 m/s som det blåste. Här och var kunde jag huka mig bakom en klipphäll och det var bland det mäktigaste jag någonsin sett. Jag är så glad att vi tog oss dit. Peeling fick jag på köpet. Det känns fortfarande som om jag varit på sjön en hel dag, så blästrad är jag i ansiktet.

Det är bara att konstatera att det idag varit mycket väder och mycket vind