Undra vad jag tänker med? Planera för Ullared en lördag. Med avfärd halv sju. Efter att ha haft gäster kvällen innan.
Hoppas verkligen att jag hittar några ”fynd” och kanske något par skor…
Författare: en lisa i livet
Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke. Nu vet jag att livet kan bli bra även om det inte blev som det skulle.
En oväntad present
Fick en fin present av en fin vän igår. En Handpresso att ha i båten. Måste erkänna att vi gått och tittat på just en sådan, senast på båtmässan, men låtit snåljåpen få överhanden. Vännen hade själv fått den men var tillsammans med sambon helt på det klara med att de aldrig skulle använda den utan den var som gjord för oss i vår båt.
Vi är mycket tacksamma och nu vet ni var den godaste espresson kommer att serveras i sommar.
Vårtrött i kubik
En månad nu – En månad med en enorm trötthet. Vårtrötthet. Den där som var fjärde svensk tydligen drabbas av och som ska bero på att vi inte hinner ställa om i samma takt som ljuset gör. Jag hade verkligen önskat att jag hade blivit piggare istället.
Å andra sidan är det rätt skönt att lägga sig i soffan en liten stund. Med Sintra bredvid.
Det har sina fördelar att åka hem på lunchen.
Hör en våg hemma i ett omklädningsrum på träningsanläggningen?
Den har stått där ett tag och jag har liksom inte tänkt så mycket på den. Tills nu.
Nu har jag börjat fundera kring det. Som tidigare jympaledare vet jag att många går och tränar för att bli smalare/gå ner i vikt. Många och då med en sund relation till träning och mat lyckas också. Jag vet också att träning faktiskt kan innebära en viktuppgång när man utvecklar mer muskelmassa av träningen och jag vet att det har gjort att några valt att sluta träna igen.
Vad signalerar en våg i omklädningsrummet på träningsanläggningen? En träningsanläggning som vänder sig även till ungdomar från 15 år och uppåt, och även små barn faktiskt. Att träning och vikt hör ihop?
Jag fick höra ”jag hör vad du säger och tar det med mig” men….
- Jag fick höra att det var många som hade bett om att det skulle finnas en våg och att det framförallt var ”seniorer” som frågat om efter den.
- Jag fick höra att en våg i ett omklädningsrum är lika naturligt som en hårfön.
- Jag fick höra att det skulle bli ramaskri om man tog bort vågen eftersom det är så många som vill ha den.
Är det verkligen så? Stämmer det verkligen?
- De jag ser väga sig är inte seniorerna. Det är snarare ”juniorerna”. De redan smala juniorerna som ofta kommenterar sin vägning med typ ”oj – jag har gått upp två hekto, nu blir det ingen middag”.
- Lika naturlig som en hårfön? Nej, se det håller jag inte med om. Visst är det bra att det finns en fön att torka håret med men fönen kommer inte ge dig feedback på om ditt hår blivit finare efter träningen….
- Att det skulle bli ramaskri är jag tveksam till. Träningsanläggningen skulle ju kunna välja att erbjuda sig att ha en våg bakom receptionen som man kan låna – om det nu är så att man inte har någon hemma. För det måste ju vara enda anledningen till att man vill att det ska finnas en våg där. Att man själv inte har någon hemma…. Eller?
Om det nu är så att träningsanläggningen vill tillgodose sina medlemmars önskemål – kommer de då att tex ha försäljning av lättöl om många ber om det? Skulle inte tro det faktiskt.
Jag ogillar tanken att vi i ett samhälle där utseende-, mat- och viktfixering och även ätstörningar är ett stort problem, ska påminnas om pressen och kraven även på gymmet. Kanske till och med att det uppfattas som en uppmaning – att väga sig. Visst inser jag att de som är drabbade kommer att hitta andra ställen att väga sig på men träning vill jag ska kopplas ihop med att må bra – inget annat.
”Jag hör vad du säger och tar det med mig…” fick jag höra och jag hoppas att det kommer att innebära att man tänker till ett varv till och plockar bort vågen.
Så här går mina funderingar. Är det bara jag som tänker så? Är jag helt ute och cyklar?
Vad tycker ni?
Färg som gör mig glad
Det är något speciellt med färgen på himlen så här års. Vid vackert väder är den lite blåare än blå. Just det mötte med i morse när jag gick från parkeringen och som vanligt gjorde det mig glad. Glad inombords och så glad att det liksom spillde över lite till mungiporna också. Så mycket att jag nog faktiskt började nynna lite och direkt tog mig ut på balkongen för att föreviga det. Det blåa som speglas i vattnet och gör vattnet ännu blåare.
Den känslan.
Samma känsla infann sig efter lunchen – återigen på väg från parkeringen och in på kontoret. Då gick jag en annan väg och plötsligt såg jag inte bara det blåa utan även att gräset börjar bli grönt. Den färgkombinationen… Jag säger bara det. Det är så vackert. Och vackert gör mig glad. Från öra till öra.
Jag är bara så taggad för vår! Sverige är fantastiskt!
