Första dagen på dagis

Hon tittade konstigt på oss när vi skulle åka hemifrån i morse. Precis som vanligt satt hon i sin bädd och jag tror att hon längtade efter att få somna om – som hon gör varje dag när vi har åkt hemifrån.

Kommer du Sintra? Vi ska åka till dagis…

Vi fick ropa både en och två gånger och till slut kom hon.

Första dagen på dagis. Visserligen blir det bara två dagar i veckan men ändå. Vår lilla skrutta. Hur skulle det gå? Skulle ”alfahanen” Charlie släppa in henne i flocken så att hon kunder vara med i den lösgående gruppen? Det var ju det vi helst ville.

Charlie kom först efter lunch och när vi fick bilden av Sintra och Charlie tillsammans drog vi lite av en lättnadens suck. Han verkar gilla henne och hon har säkert haft det jättebra!

ATT00001

Your local pub

Jag tror att jag gillar det där med att slinka inom puben så som de gör i England. Det är barnvänligt, opretentiöst och helt accepterat. Dessutom är det ingen som höjer på ett endaste ögonbryn om man har med sig barn dit. Tvärtom uppmuntras det och om barnen äter där ingår glass som efterrätt.

Efter en lång och hård shoppingdag var det i alla fall alldeles perfekt att ställa bilen hemma och sedan promenera till kvarterspuben The Little B, äta lite, dela på en flaska vin, njuta av atmosfären och sällskapet och sedan promenera hemåt igen. Tiden vi var där bara försvann och efter att vi hade ätit färdigt var det ingen som behövde ta hand om disken… Hur bra som helst ju!

Outlet med stort O!

Med mer än 145 butiker är Cheshire Oaks Englands största Outletcenter och man hade lätt kunnat gå fullständigt ”bananas”. Ändå är det kanske tur att man tycker att även outletpriserna är skyhöga även om de kanske är aningen mer normala än i vanliga fall. Måste ändå säga att det gick att göra fynd och att stället var väl värt ett besök. Om inte annat för stället vi åt lunch på. Wagamamas. Mycket god och fräsch japanskinspirerad mat. Hamnar högt upp på min topplista över snabbmatställen.

Att shoppingen sedan slutade med att vi fyndade mest på H&M är ju i det stora hela rätt roligt… Jag menar vem behöver märken som Burberry, Guess, Armani eller Hugo Boss när H&M finns 🙂

Skärmklipp

Inte utan min hostmedicin

CocillanaAtt resa in i ett annat land med flyg och komma på att man nog inte ska ta med den morfinklassade hostmedicinen är bra. Tänk om en knarkhund hade fått korn på de futtiga millilitrarna och markerat min väska innan den skulle komma ut på bandet. Då hade min vistelse nog blivit aningen annorlunda än den planerade.

Nej – istället fick det bli inköp av annan äckligare och aningen mindre verkningsfull hostmedicin på plats. Nästa gång ska jag se till att ha stämplar och intyg i god tid så att jag kan ta med den. Cocillana är ju den enda medicin som funkar när man hostar så att man tror att man ska dö.

 

Vår lilla värld

Ursäkta – Heter du Liz?

Tjejen på andra sidan gången lutar sig mot mig och ställer frågan. Samtidigt som jag svarar nej känner jag igen både henne, hennes man och deras son.

Ok – säger hon, du är bara väldigt lik vår grannes syster

Visst hade hon rätt, hon och hennes man hade känt igen mig och jag tänkte där och då bara inte på att min systers man kallar mig just Liz och inte mitt riktiga namn… Senast jag träffade min systers grannar var för lite mer än två år sedan och plötsligt sitter vi alltså på samma rad på ett plan mellan Göteborg och Bryssel.

Hur liten är inte världen? 🙂