Göra om och göra rätt

Vi hade tapetserat ett rum på övervåningen och jag fick lite inspiration att fixa en fondvägg i vardagsrummet. När väl den var klar insåg vi att vi borde måla både tak och väggar också. Fortsätta med tapeten på fönsterväggen ville jag också.

20131125-220723.jpg
Tapeten satt tyvärr lite snett så den tapetserade jag över och ett fräscht lager vit färg täckte inte utan det behövdes två… Ovanpå det var det färgfel på tre av tapetrullarna så det blev en del slit.

20131125-220955.jpg
Allra lurigast var de smala remsorna som skulle till mellan fönstren där det i det ena mellanrummet till och med blev så att skarven hamnade. Efter massa pill och tålamod som jag inte trodde att jag kunde uppbåda blev jag nöjd. Riktigt nöjd till och med.

20131125-221338.jpg
Ränderna hamnade där de skulle göra och när jag kom till slutet av sista väggen var även den tapetvåden rak. För att verkligen ställa krav på rakhet hamnade en rand precis kant i kant med väggkanten. Men, rakt blev det. Kanske att jag skulle karriärväxla… Eller inte.

20131125-221604.jpg
Att tapeten skulle vara rak var en förutsättning för att bl. a kunna hänga upp tavlor så jag är mer än nöjd med att vi gjorde om och gjorde rätt. Jag hade nog ångrat mig stort annars.

20131125-222014.jpg

20131125-222023.jpg

Potatis och pasta är en för mycket

Började laga mat direkt jag kom hem från jobbet. Stekt lax, klyftpotatis, stekta champinjoner och romsås. Och pasta….

Ja, pastan var ju fel men jag hade på fullaste allvar glömt att klyftpotatisen var i ugnen så när maten nästan var klar och jag trodde att jag missat potatisen och inte hittade någon tänkte jag att pasta är bättre än inget.

Nu finns det färdigkokt pasta till imorgon… Och klyftpotatisen gjorde sig faktiskt bättre till fisken än pastan hade gjort.

Ett mästerverk

Vi fick ju inte ta med oss de skålar vi blåste eftersom de skulle svalna under kontrollerade former. Med hjälp av de fotografier vi tog under aktiviteten har vi ändå försökt att förstå hur de skulle se ut. Eller snarare hur sneda de skulle vara. Vi hade våra olika teorier. Allt ifrån makens skål med sk ”muffintop” till att min skulle luta väldigt mycket.

Idag hämtade äldsta dottern dem och vi fick äntligen se dem. Ok – bara på foto men ändå. Våra gissningar visade sig stämma alldeles perfekt. Makens skål har en ”muffintop”, min skål lutar ikapp med lutande tornet i Pisa och äldsta dotterns var mest symmetrisk.

Vi är nog ändå alla överens om att vackrare skålar har vi aldrig skådat och de kommer att pryda sin plats på bordet.

1422550_10151827024745369_1028578566_n
Mästerverken
946983_10151827025005369_1388804707_n
Precis som jag ville ha den 🙂

Nu återstår att se om Kosta eller Orrefors hör av sig och vill massproducera dem.

 

Lycka när man lämnar på hunddagis

Fyra dagar har hon varit där. Fyra morgnar har jag lämnat och fyra eftermiddagar har jag hämtat. Idag var det femte dagen som Sintra skulle till sitt hundagis.
Att hon har det bra tvivlar jag inte en sekund på och hon är helt slut när hon kommer därifrån. Oftast somnar hon mitt ibland oss och det tar typ två sekunder från det att hon har lagt sig tillrätta.
Ändå var det väldigt roligt (och skönt) att se hur hon ville dit i morse. Redan när yngsta dottern sade ordet ”dagis” reagerade hon. Hon rusade ut i hallen och började snurra vid ytterdörren. Några små korta gnäll kom också och väl framme vid dagiset hade hon bråttom in. Så bråttom att hon nästan blev lite frustrerad på mig när jag inte fick av henne halsbandet fort nog.
Måste säga att det känns bra. Lika bra som när döttrarna trivdes på sina dagis, förlåt, förskolor, när de var små. Man vill ju att de små ska ha det bra och trivas och trivas och har det bra verkar stämma även med Sintra.