Jag är grym på att parkera. Särskilt idag. NOT! 😃
Författare: en lisa i livet
Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke.
Åh så fina de är!
För några år sedan kom hon in i vår familj och blev som en bonusdotter. Som bästis till mellandottern fanns hon med i alla olika sammanhang. Hon smälte in på ett mycket naturligt sätt och jag ser henne än idag som en bonusdotter. En underbar och sedan den 12 september gift bonusdotter. GIFT och lycklig med sin andra hälft som även han funnits med. Längre än hon faktiskt då han är en gammal klasskompis till mellandottern från låg- och mellanstadiet.
Nu är de gifta och plötsligt slår det mig att de är vuxna! Vuxna och jättefina. Vad stolt och lycklig jag är över att vi får ha dem i vårt liv. I vår familj!
Jag önskar dem massor med kärlek och lycka på livets resa som de nu har påbörjat – tillsammans!
Word!
Beställ ett armband du också! Det gör du här. Jag har mitt på mig varje dag.
Ljuvliga rödvita fyrbeningar
Det har visat sig att det finns en hel skrälldus med Welshar i vårt närområde. Så många att det alltid verkar finnas någon som Sintra kan leka, busa eller gå promenad med. För av någon underlig anledning verkar welshar gilla mest att umgås med andra welshar. Märkligt men sant.
Den här gången var det bus med Kajsa (snart 2 år) och Saga (13 veckor) som gällde. Det visade sig att Sintra och Kajsa är sysslingar (om vi räknat ut det hela rätt) Sintras mormor Joy (Undis) var syster till Kajsas morfar Knotas. Trots det har de helt olika färgteckning. Sintra är rätt mycket röd och Kajsa är mer vit. Om lilla Saga är släkt på något sätt med Sintra lyckades vi inte räkna ut.
Kajsa och Sintra har träffats förut och redan då var det tydligt att Sintra stod högst i rang och visst var det henne som både Kajsa och Saga fjäskade mest för även om hon åkte på ett och annat tjuvnyp också.
Det var så roligt att se hur den lilla ville vara med de stora och leka. Hon gillade inte alls när hennes matte lyfte undan henne för en liten paus då och då. Hade hon fått hade hon varit med hela tiden.
En riktig liten härmapa var hon. Sintra och Kajsa ruskade på sig…
…då skulle Saga göra likadant.
Riktigt roligt hade de tillsammans och lite valpnödig blir man. Alldeles underbart ljuvlig var hon, lilla Saga…
Att Sintra sedan hade med sig halva stranden hem är ju något som man får på köpet. Nästa gång hoppas jag att vi blir fler. Minst fyra welshar till finns det ju häromkring.
Krispigt och fint
Nu är den här på riktigt. Hösten. En årstid som jag har kommit på att jag nog gillar. Till rätt stor del i alla fall.
Jag gillar när luften blir lite krispigare. Jag gillar att se färgerna i naturen förändras. Jag gillar det där speciella ljuset som bara finns på hösten. Jag gillar dofterna som jag kan njuta av utan att nysa. Jag gillar att ta på mig en extra tröja när jag går ut. Jag gillar att få tända massor med levande ljus när det skymmer. Jag gillar att krypa upp i soffan och få mysa framför tv’n och jag gillar att det finns massor av fina saker att fotografera. Men framförallt gillar jag det faktum att vi har fyra olika årstider. Fyra årstider som var och en har sina saker man gillar med dem. I år är det nog dessutom extra lätt att gilla både höst och vinter. Det går liksom inte att säga att vi har haft för lite sommar i år.
Bring it on. Nu är det dags för höstmys.
en lisa i livet 