Äldsta dottern och jag åker iväg idag. Hon från sitt håll i landet och jag från mitt för att frampå senkvällen sammanstråla på hotellet där vi ska bo. Nu hade ju jag hoppats att vi skulle ha vädergudarna med oss men så verkar inte vara fallet. Om vi säger så här: Jag har packat regnjacka och inte solglasögon. Hur kan jag egentlige välja att lämna sol för regn men det är klart, vädret är nog den minst betydelsefulla ingrediensen för helgen.
Det är tyst och inte ens hunden är vaken. Klockan är tidigt, tidigt och jag sitter ensam i köket. Ensam med en kopp kaffe för att vakna till lite. Men allra tidigast var jag inte. Mellandottern har sovit här i natt och åkte redan för en halvtimme sedan, vid sex. Hon ska på Sverigemötet och har en bit att åka. Karlstad har jag för mig att hon ska till.
Riktigt så långt ska jag inte nu. Bara över Tjörnbron till Sportlife för ett tidigt Indoor Walkingpass. Ikväll, då ska jag ännu längre. Och det hade tur. Passet hade inte gått ut. Det gör det om en månad först…
Det finns utbildningslokaler och det finns utbildningslokaler…
Idag höll jag utbildning i en av de bästa! Vi snackar inspirerande miljö. Både på ut- och insidan!
Som den morgontrötta människa jag är fortsätter jag att förvåna inte bara min omgivning utan även mig själv med att träna klockan 07.00 både måndagar och fredagar. Jag förvånas nog egentligen ännu mer av att yngsta dottern följer med, liksom hennes namne.
När jag tränar klockan sju måste jag åka hemifrån senast fem över halv sju vilket i sin tur innebär att väckarklockan står på den okristliga tiden 06.00. När jag imorse smög ut ur sovrummet, där både make och hund fortfarande sov gott, kastade jag en blick på termometern och höll helt klart på att krypa ner i sängen igen.
– 14,1 grader!
Isen lägger sig återigen mer och mer och det där med sjösättning känns återigen rätt avlägset. Kallt ska det visst fortsätta vara i minst en vecka till och det skulle inte förvåna mig något om det kom lite snö på det.
Ändå var det faktiskt vår i luften när jag tog en lunchpromenad. Snart, riktigt snart hoppas jag att slänten, som just nu är grå och tråkig, är full av vitsippor.
Sen kan jag ju inte låta bli att njuta av solen och vackerheten den skapar i det kalla vädret. Utsikten från jobbet idag var inte att leka med.
Våren är på gång även om värmen som hör till den lyst med sin frånvaro den här helgen. Solen däremot – den har varit på plats och gjorde trädgårdsarbetet aningen mer drägligt. Rackarns vad kallt det är i vinden!
Häcken blev klippt och riset ihopsamlat. Allt övervakat av Sintra som trodde att alla pinnar var till henne. Hon lade sig gärna på alla högar.
Emellanåt var det aningens svårjobbat med till slut var det gjort och Sintra verkade nöjd efter en inspektionsrunda.
Att hitta tidiga, späda vårtecken i trädgården var en överraskning. Nu väntar vi med spänning på att den ska ta fart på riktigt också.
