I fredags blev hon intervjuad av GP och idag publicerades den. Det blev en helsida av det och en trevlig artikel tycker jag. Klart att man som mamma är stolt. Superstolt!
Även lokaltidningen uppmärksammade att hon som nyvald ordförande för moderaterna i Stenungsund ”bara” är 20 år (21 inom en månad) och skrev om henne i lördagens tidning.
Vadå bara 20? Ålder är väl bara en siffra på pappret. Eller?
Maken skickade ett mail med rubriken
Så vackert…
Vi tolkar nog ordet vackert på olika sätt. Men ok – fint är det att manöverpanelen till den nya motorn är på plats 🙂 Vackert – njae…
Motorn har äntligen kommit och håller på att installeras för fullt. Det är spännande, riktigt spännande!
(Trodde aldrig att jag skulle säga så om en motor så man ska visst aldrig säga aldrig)
Inte heller trodde jag att jag skulle säga att en motor är fin 🙂
Men visst är den det? Vår Lombardini.
Det har länge varit två rätt stora hål i fören på båten. Det är inga problem med det så länge båten står på land men nu närmar sig sjösättning och då blir det lite mer kritiskt. Men – nu är röret på plats och plastningen påbörjade. Det blir nog ordning på detta också så småningom…
In i hålet ska sedan en bogpropeller monteras och jag ser fram emot att inte behöva använda den mer än för skojs skull i sommar. Kul ska det bli att få lära sig lite nytt. Bogpropelleri kombination med en ny motor som också gör att båten beter sig på ett nytt sätt kan bli lite spännande. Spännande bra såklart!
Nu längtar jag efter sjösätting och första helgen ute!
På hemvägen idag passade vi på att hälsa på vår ”gamla” goda vänner som nästan bor på vägen. När jag säger gamla menar jag inte till ålder utan mer till att vi varit vänner sedan 1993. Vi firar faktiskt 20-årsjubileum i vår :-). Vi bjöds på supergod kalvstek och tiden rann iväg. Som tur var fick vi bestämt att vi ska ses igen till påsk.
Även de har hund så Sintra fick lekt en stund. Saga, som hon heter, är lite äldre än Sintra och vill gärna uppfostra Sintra, men det tar hon som en lekinvit och försöker busa igång henne istället.
Lågt stående sol i kombination med att vi skulle västerut var kanske inte den bästa kombinationen och när jag insåg att jag hade glömt solglasögonen hemma gömde jag mig bakom kameran istället. Det var en hyggligt vacker himmel under eftermiddagen/kvällen som vi fick njuta av. Lite förvånad är jag ändå över att det faktiskt gick att få till rätt hyggliga bilder med teleobjektiv på kameran och bilderna tagna genom en lindrigt ren vindruta…
Väl hemma var det bara att packa upp det nya porslinet, skrapa bort båda klisterlapparna på 3 x 10 tallrikar och stuva diskmaskinen. Tillbaka i vardagen efter en underbar helg alltså.
en lisa i livet 