Dimma och vattenpölar

Den vita fina vintern smälter bort och allt blir grått och tråkigt. För att liksom spä på det hela har dimman lagt sig som ett lock över världen. Av min vackra utsikt från kontoret kan man bara ana att det finns något att se. Tur då att jag har otaliga fotofgrafier att plocka fram om det skulle råka hålla i sig ett längre tag för dagens utsikt var inte direkt något att hänga i julgranen.

dimma

När jag åkte hem på lunchen ville knappt hunden gå ut. Hon tittade på mig med sina stora bruna ögon och verkade undra om jag menade allvar? Att vi skulle gå ut? Å andra sidan ville hon sedan inte gå in så det jämnade liksom ut sig.

Som tur är verkar det bli vackert väder redan imorgon så idag, i regnet och dimman, behåller jag gummistövlarna på och hoppar i vattenpölarna med ett leende.

På promenad i Vasa

Efter jobbet idag gav jag mig ut på stan. Målet var att hitta till vattnet för jag hade sett på kartan över Vasa att det skulle finnas här. Så svårt var det inte att hitta dit men jag hittade ingen bra promenadväg så till nästa gång får jag göra lite bättre research för det kan nog vara en fin sväng.

20130213-191703.jpg

20130213-191747.jpg

20130213-191812.jpg
På väg tillbaka till till hotellet hittade jag ett sushiställe och köpte med mig lite middag. Tyvärr var den inte ens i närheten av lika god som den från Happy Sushi och varför, varför skulle de ha majonäs på den?
Imorgon flyger jag hem igen…
(Inlägget ska läsas på sjungande vacker finlandssvenska. Så lät det nämligen i mitt huvud när jag skrev det.

Var är alla?

När jag hade landat på Vasa flygplats (Finland) insåg jag att det var en liten flygplats. Vi var bara runt femton personer som ställde oss vid bagagebandet för att få våra väskor. Ganska snabbt fick vi dem och sedan tog det inte många minuter innan det var tomt. Med tomt menar jag TOMT. Det var bara en cafépersonal och jag kvar.

Ok tänkte jag, planerna var ju ändå att ta en taxi till kontoret så jag gick ut….

20130213-065301.jpg

Där var det också tomt… Men det löste sig. Jag blev bara lite paff. Till nästa gång är jag mer förberedd.

Som en billig fylla

Allt har snurrat. Inte en vägg har varit rak och bokstäverna dansar så fort jag rör huvudet det minsta. Det handlar om min första kontakt med rumsprogressiva terminalglasögon. Visst kan jag se nytta med dem när jag är i exakt rätt läge. Texten på skärmen blir jättebra. Likaså texten i det utskrivna dokumentet som jag tittar på. Nu gäller det nog att stå ut och vänja sig – då blir det nog bra till slut även om jag känner mig lätt salongsberusad för tillfället.

Att jag inte skulle kunna hålla isär dem och mina vanliga glasögon behöver jag nog inte bekymra mig över (även om båda bågarna är mycket lika) för det finns inte i min värld att jag skulle vandra iväg med terminalglasögonen på mig…

dubbelt

 

Kärlek

Jag fortsätter att fascineras över all den kärlek man kan känna och uppleva med en hund. I och för sig inte vilken hund som helst då. Vår Sintra är liksom ingen vanlig hund – hon är ju vår Sintra! Bus-Sintra. Som älskar att få springa lös. Hela hon ler och jag kan inte sluta le när jag ser henne så lycklig.

13 02