Tidig avgång från Ängeviken, diesel och vatten i Mollösund för att sedan lägga oss på svaj på Slubbersholmen. Sola, bada, fika, grilla och bara vara.
Författare: en lisa i livet
Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke.
Jajamensan
Efter två dagars jobb är det återigen dags för semester. De sista dagarna den här sommaren. Sen väntar iofs en lång och härlig eftersäsong…
Vad bättre än att samla goa vänner för en grillkväll. Solen sken och köttet var … Hm …. Dåligt. Det blev potatisgratäng, bernaisesås och sallad och två skivor ryggbiff på åtta personer….
Just det – affären är redan kontaktad och ersättning utlovad. Och vi hade en trevlig kväll ändå.
Det finns olika typer av koppel
Vi träffade en av makens fd kollegor på bryggan i Ängeviken igår. Han och hans familj hade kräftskiva tillsammans med vänner i blåsten men inte var det några sura miner för det. Vi bjöds på lite dricka och en trevlig pratstund.
Deras vänner visade sig ha hund. En Havanes som plötsligt dök upp i hamnen tillsammans med sina lillmattar. Lillmattarna hade inte hittat hundens koppel men hade kommit på en fiffig lösning. De hade kopplat ihop ett gäng nyckelband för att ha som koppel. Kan säga att det hade INTE funkat med vår draghund. Ibland är jag tom orolig att hon ska dra av flexikopplet…
De sade åska….
…vi fick detta och en trevlig kväll i sittbrunnen med goa vännerna i Bliss. Ibland gillar jag felaktiga prognoser.
Ständigt denna lilla värld
14 år var jag, sist jag träffade dem, och vi bodde då i Angola. Igår träffade jag dem igen för första gången på 27 år. Vart tar tiden egentligen vägen?
Egentligen är det deras dotter jag lärde känna där. Hon ett par år yngre än mig. De bodde i Cacuaco, på en camp, utanför huvudstaden Luanda, och jag med min familj inne i Luanda i en lägenhet. Jag minns att jag var lite avundsjuk på att de kunde vara ute och leka för det kunde inte vi. Campen var inhägnad och hade vakter och vi bodde istället i en lägenhet mitt i stan.
För några år sedan hittade vi varandra via Facebook och vi har setts på somrarna då vi har legat med båt i Hasselösund där hon och hennes familj bor. Efter en trevlig stund igår i vår sittbrunn tog hon och jag en promenad till hennes föräldrar för att se om se om de kände igen mig. Det slutade med en fikainbjudan som idag.
En trevlig stund blev det med många minnen från förr och plötsligt vävdes minnena även ihop med maken. Det visade sig att makens kusiner och min barndomsväns mamma lekt tillsammans som barn. Tänk vad liten världen är.
Nu har vi lämnat Hasselösund för den här gången men ser redan fram emot nästa besök.
en lisa i livet 