De ska helst ha kostym. Det är så snyggt!
Så sade mellandottern häromdagen när vi kom in på det där med kläder och killar. En av hennes kompisar höll inte med henne alls så de lär aldrig behöva konkurrera om samma kille. Hon kunde dessutom berätta att hon hade lärt sig att se skillnad på en fin kostym och en billig så nu granskas alla som bär kosytm i hennes närhet :-).
Jag tar gärna på mig att hon tycker att män ska vara välklädda eftersom jag själv är lite svag för män i kostym. Lite äldre och lite klokare (=läs mindre kräsen) har man ju ändå blivit genom åren så snyggt, helt och rent och att kläderna passar ihop funkar också :-). Ja, och gärna lite modernt också. Det gör så mycket, det där att anstränga sig lite extra, tycker jag.
Minns själv när jag både var gravid/föräldraledig i början av 90-talet. Jag såg aldrig någon anledning att ”sunka” ner mig utan fortsatte att klä och sminka mig som jag alltid hade gjort. Andra verkade dock inte bry sig. Det var ungefär som att de själva inte tyckte att det fanns någon anledning till det. Istället var det sunkiga myskläder och ett ointresse för det yttre som inte direkt var klädsamt som gällde. Just de mammorna var också de som klagade mest när deras sambo/make/pojkvän försiktigt försökte påtala att de kanske kunde bry sig åtminstone lite. Och jag förstår dem – deras respektive alltså. På jobbet träffade de ju kollegor. Kollegor som klädde sig helt och rent och som kanske till och med hade dragit en kam genom håret. Varje dag. Varje dag kom de sedan hem till någon som inte brydde sig. I vissa fall höll inte relationen i längden och det är klart att det inte bara handlade om det yttre men jag är helt säker på att det bidrog.
Flera gånger fick jag frågan varför jag ansträngde mig och jag kan nog fortfarande inte tycka att det handlade om att anstränga sig. Det handlade mera om att må bra själv och jag mår inte bra av att sunka ner mig, oavsett anledning. Till och med när min rygg kraschade för några år sedan såg jag till att skippa myskläderna, fixa håret och till och med sminka mig. Det gjorde mig lite piggare och gladare och jag är säker på att omgivningen också tyckte det. Bortsett då från de som inte förstod hur dålig jag var. Jag såg ju för fräsch ut…. Och visst, lite bättre mådde jag nog eftersom jag också kände mig fräsch och människovärdig även om jag hade fruktansvärt ont och knappt kunde röra mig.
Så visst spelar kläder och det yttre en stor roll oavsett om man tycker att det är snyggt med kostym eller med mer ledig klädsel. Vi kan väl i alla fall vara överens om att det är helt och rent som gäller…?
en lisa i livet 