Följande samtal utspelades igår mellan mig och en äldre släkting.
Jag:
Har du ätit någon sill idag då?
Släktingen:
Nej, jag tål ju inte mjölk
Jag:
Nej, just det…
Min enda tolkning på det var att släktingen tänkte på sill i krämiga såser och att det kunde vara mjölk i dem. Sen kommer den, kommentaren som fick mig att bita mig i läppen för att inte fnissa.
Jag tål ju bara grädde…
Vilken tur att kunna äta det man tycker är gott 🙂
På midsommarafton 1990 vigdes vi. I Strömstad kyrka, av Sten-Edgar Staxäng. En av de allra viktigaste och lyckligaste dagarna i mitt liv. Idag är det återigen midsommarafton – på vår bröllopsdag. Du och jag, tillsammans. Du, den allra viktigaste mannen i mitt liv. Den jag älskar mer än någon.
22 år innebär att vi alltså firar Jutebröllop. Känns sådär… Borde vara något vackrare men å andra sidan är Jute rätt snyggt och fantastiskt slitstark. Kanske lite som vi.
Älskar dig Maken – och TACK för de här första 22 åren. Nu är det massor av år kvar – för jag tänker bli minst 96 år gammal och du vet ju vilka gener jag har 🙂
Om ett par veckor ger vi oss ut på havet i massor av veckor och jag längtar dit. Till hela dagar tillsammans med dig, när vi tar dagen som den kommer utan några måsten.
Äntligen sprack det upp och den gassande solen värmde snabbt upp luften och humöret. Helt klart ett annat väder att springa i än regnet i söndags.
Vi stack iväg och njöt av naturen, solen och löpturen. Andra verkade också uppskatta solen och många var ute i trädgårdar där det bl a klipptes gräs…. Hm…. Jag som typ är tokallergisk mot just gräs.
Nästan fem km senare och med rinnande näsa och kliande ögon kände jag mig ändå duktig. Lite sämre tid än i söndags men ändå…
Bara att plocka fram allergimedicinen och längta lite efter hösten. Typ jättelite….
Det har regnat, och regnat, och regnat och regnat ännu mer. Men så plötslig var den där. Eller rättare sagt var DE där. Båda regnbågarna… Kanske kommer vädret ordna till sig ändå.
Sen var det ju det här med vad killar/grabbar/män tar på sig så fort det blir lite varmare ute….
Shorts. Ju grällare desto bättre. Till det matchar man förslagsvis med en skjorta i ett annat grällt mönster och i helt andra färger. Självklart klär man sig så även till jobbet och toppar det hela med strumpor i sandalerna.
Hur tänker de? Och inte kan jag fråga maken heller eftersom han INTE (tack och lov) har anammat det grälla shortsmodet….
Men det är klart, en gräll skjorta är bättre än ingen alls. Något som vissa inte har förstått när man tex ska handla mat…
en lisa i livet 