Midsommarafton kom och gick

Vi velade länge och väl kring hur vi skulle göra. Skulle vi ta med oss båten till midsommarfirandet eller inte. Vädret skulle vara hyfsat fram till midsommaraftonskvällen men sen var det regn och blåst. Det som slutligen avgjorde det hela var att om vi tog bil kunde mellandottern också följa med. Det hade hon inte kunnat annars eftersom hon skulle börja jobba tidigt på midsommardagen.

Med bilen fullastade med sill, lax, jordgubbar, romsås, laxtårta, gräddfil, gräslök och mycket mer tog vi så landvägen till Skaftö och fick ett fint midsommarfirande. Flaggspelen vajade på kapp i den vind som emellanåt dök upp och regnet valde att vänta ända till åttatiden på kvällen med att dyka upp. Inte gjorde det något då att det regnade. Vi satt ju inomhus i en mysig sjöbod och åt jordgubbar…

Detta bildspel kräver JavaScript.

På hemväg fick vi sedan ordentligt med regn på oss, något som inte verkade bekymra alla de älgar som vi såg. Hela tre stycken… Läskigt stora är de…..

Lade på luren med ett brett leende

Följande samtal utspelades igår mellan mig och en äldre släkting.

Jag:

Har du ätit någon sill idag då?

Släktingen:

Nej, jag tål ju inte mjölk

Jag:

Nej, just det…

Min enda tolkning på det var att släktingen tänkte på sill i krämiga såser och att det kunde vara mjölk i dem. Sen kommer den, kommentaren som fick mig att bita mig i läppen för att inte fnissa.

Jag tål ju bara grädde…

Vilken tur att kunna äta det man tycker är gott 🙂

 

22 år som gifta

På midsommarafton 1990 vigdes vi. I Strömstad kyrka, av Sten-Edgar Staxäng. En av de allra viktigaste och lyckligaste dagarna i mitt liv.  Idag är det återigen midsommarafton – på vår bröllopsdag. Du och jag, tillsammans. Du, den allra viktigaste mannen i mitt liv. Den jag älskar mer än någon.

22 år innebär att vi alltså firar Jutebröllop. Känns sådär… Borde vara något vackrare men å andra sidan är Jute rätt snyggt och fantastiskt slitstark. Kanske lite som vi.

Älskar dig Maken – och TACK för de här första 22 åren. Nu är det massor av år kvar – för jag tänker bli minst 96 år gammal och du vet ju  vilka gener jag har 🙂

Om ett par veckor ger vi oss ut på havet i massor av veckor och jag längtar dit. Till hela dagar tillsammans med dig, när vi tar dagen som den kommer utan några måsten.

Hur tänkte jag egentligen?

Äntligen sprack det upp och den gassande solen värmde snabbt upp luften och humöret. Helt klart ett annat väder att springa i än regnet i söndags.

Vi stack iväg och njöt av naturen, solen och löpturen. Andra verkade också uppskatta solen och många var ute i trädgårdar där det bl a klipptes gräs…. Hm…. Jag som typ är tokallergisk mot just gräs.

Nästan fem km senare och med rinnande näsa och kliande ögon kände jag mig ändå duktig. Lite sämre tid än i söndags men ändå…

Bara att plocka fram allergimedicinen och längta lite efter hösten. Typ jättelite….