Provapå Viltspår

Idag var vi på prova-på-viltspår. Det var något helt nytt för oss men vi hade en svag aning om att det skulle passa prinsessan Sintra som handen i handsken. Ända sedan hon var liten valp har hon arbetat mycket med nosen och det märks att hon tycker att det är roligt. Men – som alltid kan det ju vara så att hon kanske tycker att det är roligt men ändå inte riktigt fattar grejen när det är skarpt läge.

5 dl blod hade instruktören lagt ut i ett nästan 800 meter långt spår som även innehöll 4 vinklar (90 graders svängar) och doft från en rådjursklöv (blä…). Rådjursklöven återfanns sedan även där spåret tog slut och den var lite läskig men samtidigt spännande.

Vi hade inte behövt oroa oss. Det märktes att hon tyckte att det var roligt och hon var jätteduktig och fick massor med beröm. Instruktören sade till och med att det inte skulle behövas mycket träning för att hon skulle klara anlagstestet. Stolt husse och matte sträckte lite extra på sig men var egentligen inte förvånade 🙂

Klart att hon ska få göra anlagstest. Här ska göras spår. Först ska vi bara fixa lite blod till spåret…

 

 

Aktiva hundar blir trötta hundar

Sintras brors matte och jag springer tillsammans och idag skulle vi utgå hemifrån oss. Då passade vi på att be henne ta med sig Rufus så att syskonen skulle få busa lite. De har ju så roligt tillsammans. Det är roligt att se hur samspelta de är, de springer bredvid varandra, de bär saker tillsammans och kramas lite emellanåt. Imorgon blir det kurs tillsammans. Provapåkurs i viltspår. Det ska blir riktigt spännande att se vad de tycker om det.

Fler bilder från dagens lekstund hittar du här.

För vi är bästisar…

Arbete som syns

Efter att ha städat altanen hela dagen igår var vi rätt överens om att den nog hade mått bra av lite olja också och jag laddade för det hela dagen. Väl hemma efter jobbet var det bara att börja. Lite drygt två timmar tog det men då har jag runt badtunnan och farstubron kvar. Det tar jag imorgon. Jag skulle ju hinna leda skivstångspass på Friskis också.

20120507-231654.jpg

Vackra maj

Maj är nog den månad som jag tycker är allra vackrast. Månaden då naturen spricker ut och är sådär skir och vacker. Fram emot juni är det visserligen fortfarande fint men grönskan och naturen blir liksom lite mer kompakt.

Jag brukar inte säga att jag har gröna fingrar men när jag tittar på bilderna från idag kan jag nästan låstas att min trädgård är sådär jättefin som jag skulle vilja tro att den är. Som tur är finns det annat som jag är bra på istället 🙂

Det japanska körsbärsträdet fick jag i födelsedagspresent för många år sedan
Hm – vad var det nu den här busken hette? Kan det vara någon form av spirea?
Häggmisplarna är riktiga trotjänare. Skira och vackra på våren och färggranna på hösten
Det här vet jag är en spirea
Snart slår min mörklila syrén ut
Min absoluta favoritblomma i trädgården (tror jag) Akleja
Björhänge