Ostindiefararen Götheborg

Maken och jag lekte turist idag. Ingen av oss hade varit ombord på Ostindiefararen och eftersom sista dagen för säsongen var idag gjorde vi en utflykt dit. Sett den har vi tidigare. Bl a när den låg ankrad utanför Marstrand 2007. Vi var på väg söderut med vår båt och kände oss mycket små bredvid den (det är vi som är den lilla segelbåten till höger i bild).

Idag var det så dags att gå ombord. Det var definitivt en upplevelse och man kunde nästan känna historiens vingslag. Vilket fantastiskt projekt att genomföra och vilken tur att det finns eldsjälar som ”orkar”, och vilken tur att de faktiskt till slut fick både hjälp och sponsorer.

Som vanligt hade jag kameran med mig och jag hade nog kunnat vara kvar ett tag till. Motiv fanns det verkligen och det blev nog några över också…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu väntar först en vinter för henne, följt av (har jag hört) en resa till OS-invigningen i London och ovanpå det en Amerikaresa. Spännande!

Bilder från Tjörn Runt 2011

Vi åkte ut till Ängeviken på Tjörn för att få den bästa platsen att följa årets Tjörn Runt. Vi missade precis första båten men hade sedan ett skådespel framför oss. Vädret och sällskapet var på topp och vi fick en härlig dag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu är det dags för After Sail hos en av dagens skeppare med gott tryck i seglen idag. Det ska bli kul att få höra om deras segling.

Vart tog båtarna vägen?

När vi flyttade till Stenungsund och kom i kontakt med Tjörn Runt var det kalas. Fredagkvällen på torget var alltid jätterolig och stämningen var på topp. Igår kväll var det dött…

Vad har hänt? Var är kalasstämningen och var är alla?

Vi åkte ut till ”vår” hamn och där var det lite mer folk i rörelse och, som det kändes, fler båtar. Vid Stenungsbaden låg det ett gäng stora båtar så där kanske det var drag… Men… Har Tjörn Runt blivit lite för seriöst och tappat känslan av att man ska ha kul?

Maken och jag får nog åka ut till Ängewiken idag och kolla så att de iallafall har kul under själva seglingen. Återkommer med rapport.

Valpkurs på Hundens Hus i Göteborg

I tisdags var det dags för den första av sex tillfällen på valpkursen på Hundens Hus i Göteborg. Det som var lite speciellt med den här valpkursen var att samtliga valpar är av samma ras, Welsh Springer Spaniel. Det var valpar från tre olika kennlar och Sintra går kursen tillsammans med brorsan Rufus. Kenneln Hallonbos som vi också besökte om valp hade två valpar med och ytterligar en kennel var representerad med tre valpar. Totalt var det fyra små hanvalpar och 3 valptjejer.

När alla valpar hade kommit blev det en kort stunds valpbus på golvet. Det var tassar och svansar precis överallt och vår lilla kaxiga tjej fick svar på tal men att ge sig – nejdå. Hon busade på. Plötsligt var flera valpar blodiga och en stunds kontrollerande uppstod. Ingenstans hittades något sår på någon av hundarna men så kom vi på det. Sintra hade ju haft en lös huggtand och mycket riktigt hittade vi den på golvet… Även under busandet märkte vi att Sintra och Rufus har en särskilt band. De var gärna lite vid sidan om och busade med varandra. Kul eftersom de var bästisar redan i valplådan och extra kul att han bor i närheten.

Egentligen bord det har funnits lite bilder på busande valpar här men de blev alldeles för suddiga…

För oss människor blev det sedan teori. Valparna tog lite olika lång tid på sig att varva ner och bli stilla men vår lilla prinsessa lade sig snabbt ner och kom till ro. Efter en fikapaus blev det äntligen dags för lite övningar. Vissa av övningarna hade vi redan gjort så de satte Sintra direkt. Vi vet sedan tidigare att hon älskar att träna och faktiskt är ganska uthållig. När hon sedan tappar intresset märks det mycket väl och då är det bara att bryta. Tuffast var nog koppelträningsövningen men även den satte hon efter ett tag. Detta trots att det fanns så många andra kompisar att fokusera på. Nu väntar vi redan på nästa gång. Det ska bli spännande att se vad som händer då.