Författare: en lisa i livet

Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke.

Hund i bur?

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Sintra börjar bli stor nu. Ca 40 cm hög och snart 13 kg (hoppas jag). Hon är lite petig i maten kan man nog säga.

Tillbaka till det här med bur. Fram till nu har vi använt en sele till Sintra när hon åker bil. Selen sätter man fast in bilens vanliga säkerhetsbälte och det har funkat bra och dessutom har det känts bra att inte ha henne helt lös. Nu har det blivit dags för nästa steg. Åka bak i egen bur.

Vi började lite försiktigt med att ställa in buren hemma. Där fick hon vänja sig vid den i en lugn och trygg miljö. Det dröjde inte länge förrän hon gick i och ur den som om den alltid hade stått där. Så, efter valpkursen i tisdags, stannade vi en liten bit hemifrån och lät henne åka sista biten i buren. Det gick kanonbra! Hon lade sig ner direkt och verkade ta det helt naturligt.

Nu blir det längre och längre turer så att hon så småningom alltid kan åka där. Det känns riktigt bra!

Mindre bra är väl att nu bara ha ett halvt bagageutrymme men det är inte lika viktigt som att hon åker säkert.

 

Olika fokus på valpkursen

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Vi människor lär oss massor av bra grejer och hundarna tokleker med varandra. Återigen valde Sintra och brorsan Rufus varandra framför andra valpar som var där men den här gången var det några som försökte hänga med syskonen bus. Kul hade de även om det ser rätt våldsamt ut emellanåt.

Sintra visar Rufus vem det är som bestämmer:

Sintra visar Rufus var skåpet ska stå

Inte oväntat hamnade Sintra underst – men då fick Rufus hjälp 🙂

Extra roligt idag var det att Barbro från Kenneln som Sintra kommer från var med. Det var ingen tvekan, Sintra kom helt klart ihåg vem som hade gett henne en toppenstart i livet. Det var glädje från båda två när de sågs.

När man har busat och lekt och medan hussar och mattar får lyssna är det rätt gott att somna. Det gjorde alla valparna, på typ 3 minuter… Nu dröjer det en vecka till nästa gång och det är typ tur för jag tror inte Sintra hade orkat oftare. Det tar på krafterna.

Premiärpasset avklarat

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Jag var där i tid, hittade headset och batteri, kopplade in iPhonen där musiken finns och sen började det gå fel. iPhonen var urladdad och alla som har en vet att det tar ett tag innan den ”vaknar” igen när man kopplar in den. Men – den tiden fanns så det löste sig.

Jag fick ljud i headsetet och alla glada motionärer laddade skivstänger, då började musiken av sig själv. Fick kasta mig in i ljudrummet för att få tyst på den…

Fick hjälp att starta igång musiken – det blev fel låt. Bara att besöka ljudrummet igen…

Passet körde igång och då lade headsetet av… Suck… Bara att sänka musiken lite och koppla in magstödet för att höras även längst bak i salen. Hoppas att alla hörde.

Därefter flöt det på. Tills jag missade ordningen av övningar i en låt och fick improvisera och kasta om lite.

Ändå var det så roligt! Jätteroligt! Att komma tillbaka som ledare efter två års uppehåll känns riktigt bra! På onsdag kör jag nästa pass och det ser jag redan fram emot. Jag ser fram emot varenda pass jag kommer att leda i höst!