Huset fullt -igen

Igår kom de, syster yster från England med dottern och mamma. Även mellandottern kom ”hem” över helgen så huset är rätt fullt. Visst hade vi fått plats med äldsta dottern också men hon är på Gotland (den råttan – jag vill också till Gotland).

Bubbel och grillat och skratt och snack. Det blev en toppenfredag – en händelserik sådan med både hemgång med dottern från sjukhuset, telefonsamtal från kenneln att det nu finns en liten valpflicka till oss och så huset full förstås 🙂

I morse intog hon så makens säng för att titta på barnprogram på tv’n. Mys!

Perspektiv på saker

Sitter bredvid dotterns säng. Som den tonåring hon är väljer hon att sova sig igenom väntan. Varför är jag då förvånad över att hon inte studsat upp ur sängen, gjort sig i ordning och bytt sjukhuskläderna mot sin rosa OnePiece? Frukost är inte heller kul… Kan förstå henne… Och jag var inte heller hungrig i morse. Vi kan äta något senare.

Hon delar rum med ytterligare tre damer. Detta är ju en vuxenavdelning så hon är helt klart yngst. Det har nog några fördelar 🙂 En av ”rumskompisarna” är hundra år och en annan väntar på hjärttransplantation. Hon har själv en dotter på 16 år. Det ger lite perspektiv på saker och ting. Hennes hjärtfel är ärftligt och det verkar nu ev. som att ett av hennes barn ärvt genen. Yngsta dotterns lilla hjärtfel är ju liksom inget i sammanhanget. Den tredje damen boar och grejar. Sköterskorna har fullt sjå att få henne att vara still. Lite av den skulle kunna spilla över på dottern men jag tänker inte gnälla på henne. Hon får ta det lugnt i några dagar nu. Sen drar träningen igång.

Nu väntar vi på läkaren så att hon kan få åka hem och också få veta att kurvorna sett bra ut hela natten.

En clubsandwich senare

Dotter sover på Sahlgrenska och vi på hotell i Göteborg. Klokt val att inte köra hem eftersom jag är toktrött.

Lade mig på sängen när jag kom till rummet. Det tog nog inte fem sekunder förrän jag somnade. Visserligen bara en liten stund men ändå. Ett glas vin och en clubsandwich senare är jag nu tillbaka på rummet.

Klockan nio imorgon ska jag vara tillbaka på Sahlgrenska för utskrivning av dottern. Då vill jag få veta att alla kurvor sett bra ut under natten. Även sinuskurvan som spökade lite under eftermiddagen.

image

Godis och ännu mera väntan

Vi börjar bli bra på det där med att vänta…

Eftersom de gick in via ljumskarna med katetrarna för att trixa med hjärtat måste dottern vara sängliggande till klockan fem. Tiden fördriver vi med godis, internet och gamla tidningar…

Även jag är uttråkad. Efter fem får vi sedan se om hon får åka hem redan ikväll. Annars får jag nog fylla på godisförrådet.

Mycket optimistisk

Efter det här ska vi nog inte behöva ses igen. Säger läkaren så är han mycket optimistisk. I morse var han tom tveksam till om hennes diagnos ens stämde och ifall hon verkligen hade en extrabana. Vi började tänka i banor om nya utredningar och mer ovisshet och när ablationen drog ut på tiden visste vi inte vad vi skulle tro/hoppas på.

Sen ringde han! Och var så positiv. De hade lyckats hitta banan genom att trigga igång hjärtat. Bara det var ett plus. Det har de haft svårt för innan. Visserligen satt den så nära AV-noden att de inte kunde bränna utan fick frysa den istället men de kunde inte trigga igång hjärtat att rusa igen efter det. Det borde kunna innebära att den är borta.

Jag är också positiv men en mera försiktig sådan och släpper inte riktigt taget om tummarna än. Bara för säkerhets skull…