Plankan ”The Mark way”

Tidig träning idag på Bluewater. Det känns riktigt roligt att vara igång och det var jättekul att träffa gänget igen. Vi har blivit fler sedan förra terminen så återigen kommer jag att få lära känna nya intressanta människor och sånt gillar ju jag. 

Förutom att Mark, som vanligt, körde skiten ur oss och fick oss att prestera mer än vi trodde var möjligt – precis som vanligt! 

Tuffaste övningen idag var nog plankan. Och då menar jag plankan ”the Mark way”. Liggande på mage men raka armar utsträckta framåt och hållande runt träningspartnerns vrister. Därifrån skulle vi upp i plankan. Alltså UTAN att ha i armbågarna. Det gick bara inte och trots peppning fick han till slut ge med sig och låta oss ha i armbågarna. Jag misstänker starkt att den övningen kommer att komma tillbaka. Gång på gång på gång – tills vi kan den. Det brukar vara så.

Nöjda med oss själva njöt vi sen av frukosten innan det var dags att bege sig till jobbet. Det fanns andra i frukostmatsalen som nog inte alls var lika nöjda (efter gårdagens match) men jag hoppas att de ändå njöt av frukosten och laddar om inför morgondagens match. En match som de bara måste vinna och jag kommer att vara där och heja fram dem. Så det så!

Tack för ikväll!

Ikväll sågs vi igen. Min kära vän och jag. Det var ett tag sedan nu så det var verkligen jättemysigt.

Ibland kan man slås av att man inte träffar sina vänner så ofta som man önskar. Ofta finns det goda skäl till detta men ändå drabbas man ständigt av det dåliga samvetet. Det som säger att man borde…

Nej – riktiga vänner finns där även om man inte ses så ofta. Och du finns där för dem – det vet de. Att man inte träffas är ju inte heller samma sak som att man inte håller kontakten. En liten hälsning på FB (när man ses där), ett sms där och ett mail då och då. Även det är att finnas där för sina vänner och jag är lika glad för motsvarande tillbaka. Ändå vet jag att den där vännen skulle släppa allt om jag hörde av mig och bad om hjälp. Det vet jag! På samma sätt skulle jag agera om hon bad om hjälp. Det vet hon!

Det är riktig vänskap det! Det du sätter in får du också tillbaka. Tack för ikväll!

LCHF-Bröd

Mellandottern ringde. Hon höll på att baka bröd. Jag bad om recept och fick svaret ‘vadå recept’?

Till slut fick jag lite hållpunkter 🙂

2 msk fiberhusk
1 dl linfrö
1 dl skalade sesamfrön
3 msk grädde
3 ägg
Salt
Olja

Jag hade även i ca 2 dl riven ost så jag fick ta lite extra fiberhusk.

Klicka ut på bakplåtspapper och grädda mitt i ugnen på 200 grader i ca 10 minuter. Det går även att grädda den som en kaka.

Smaskigt blev det och på har jag givetvis Bregott.

image

Mamma, pappa, barn

Vilken fantastisk förmån det är att få vara förälder. För nog är det så att vi bara har våra barn till låns. Det blir tydligare och tydligare för mig ju äldre döttrarna blir.

Det är en kort tid vi har på oss att ge dem de verktyg de själva kommer att behöva i sina liv och också att lära dem hur de kan använda dem. Jag skriver kan för det skulle ju kunna vara så att de använder verktygen på ett annorlunda sätt, ett bättre sätt, för vi måste själva vara lyhörda och lära oss av dem tillbaka. Tänk vad mycket jag som förälder haft förmånen att lära mig av mina barn. 

Med barn som nu flyger själva och bor på egna håll är det med glädje jag följer deras fortsatta utveckling. Jag gläds med dem när de är lyckliga men gråter med dem när det är jobbigt. Självklart är det extra tufft att inte kunna sträcka ut en hand och klappa dem på kinden eller hålla om dem och säga att det kommer att bli bra eller för den delen göra en ”highfive” när de lyckats lite extra bra,  men finns där – det gör jag, och det vet de! Villkorslöst! 

Jag gläds över hur mycket de växer och utvecklas som individer på egen hand nu. Och allra mest gläds jag över att de är helt fantastiska! Var och en av dem på sitt eget sätt. Tänk vad mycket de lyckas göra med de verktyg som jag som förälder har presenterat dem för. Och det gör det på sitt sätt! Jag är en mycket stolt mamma!

Vilka verktygen är?

  • Att lyssna
  • att se
  • att höra
  • att bry sig
  • … och så en jättestor portion sunt förnuft!

Handboll, handboll, handboll och så lite egen träning

När jag kom hem från skivstångspasset idag hade matchen Sverige – Korea redan börjat och yngsta dotterna och jag slog oss ner i soffan. Det är minst sagt ett träningspass bara att titta på en match. Från halvliggande och upp så fort det händer något… Många situps blev det 🙂

Det är kul att se Sverige spela så bra – även om det idag gick lite inflation i utvisningar (i mitt tycke lite oförtjänt många). Ett tag visste jag inte ens om det skulle gå vägen. 3 måls skillnad var lite liten marginal tycker jag. Onödigt spännande.

Imorgon åker yngsta dottern till Scandinavium för att se Sverige möta Argentina och på torsdag ska jag gå med henne och se Sverige vinna (!) över Polen. Det ser jag fram emot jättemycket!

Tyvärr blir min egen träning lite lidande den här veckan. Får försöka halvligga i soffan imorgon igen istället när jag ser matchen hemifrån. Hoppas på många ”crunches” 🙂