Författare: en lisa i livet

Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke. Nu vet jag att livet kan bli bra även om det inte blev som det skulle.

Promenad i Österbybruk

Publicerat den av en lisa i livet1 kommentar

Äldsta dottern tog med mig på promenad här i Österbybruk och vi gick till Herrgården. Den ligger väldigt vackert vid en damm och det och det vackra höst/vintervädret bjöd på en fantastisk upplevelse. Fick lära mig idag att Bruno Liljefors ateljé ligger på området men tyvärr var det stängt till den delen av området idag. Det ska bli roligt att få komma tillbaka hit och få uppleva miljön under olika årstider. Hon har valt ett vackert ställe att bo på – äldsta dottern.

Nu ska vi åka in till Uppsala och shoppa. På vägen stannar vi nog till i Gamla Uppsala också, jag vill gärna se den gamla kyrkan som jag hittills bara sett på håll.

Hälsar på…

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Äldsta dottern bor i Österbybruk. Hon plugger till präst i Uppsala men har valt att bo en liten bit utanför i Vallonbyggden. Lite kul eftersom släkten har vallonanknytning.

Det är långt till Österbybruk men yngsta dottern och jag hade laddat. Tyvärr kunde inte maken följa med eftersom vi har fått tid för båtupptagning imorgon. Nästa gång följer han med.

Efter 5½ timme var vi framme. Då hade vi haft två korta stopp på vägen. Ett för kaffe och ett annat för toabesök och en varmkorv. Mörkt hann det bli och kallare blev det ju närmare Uppsala vi kom.

I Uppsala plockade vi upp äldsta dottern på Johannelund, skolan som hon går på. Hon hade varit där för att låna ytterligare studielitteratur. Efter att ha hämtat henne åkte vi till Willys. Där roade sig den snälla mamman 🙂 med att storhandla åt dottern. Det blev åtta fulla kassar + toappapper som skapade den spännande utmaningen att packa om bilen. Nu ska hon väl klara sig fram till jul hoppas jag.

Väl framme i Österbybruk bjöds vi på hamburgare och en underbart trevlig kväll. Vinet fick jag ta med mig själv. Hon fyller ju 20 först om en månad… Det märks att hon trivs här. Hon har verkligen fått det supermysigt. Och nu har vi tom hängt upp änglarna hon fick av mig. 🙂

För mörkt för att åka båt

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Det var tänkt att maken och jag skulle flytta båten idag efter jobbet. Den ska lyftas på lördag och då är inte jag hemma och kan hjälpa till. Även om det var mörkt tänkte vi att det nog skulle gå bra ändå. Lite belysning i land och strålkastaren på däck så skulle det gå bra.

Belysningen i land visade sig vara trasig så det var beckmörkt! Vi åkte hem igen utan förrättat värv. Maken får ta hjälp av yngsta dottern imorgon förmiddag istället. Vad glad hon kommer att bli (not).

Väntan är över – MEN…

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Så kom då läkaren ut ur rummet där yngsta dottern hade gjort sitt cykeltest.

Hon ligger därinne och vilar.

Sen berättade han. Det hade inte blivit någon rusning under testet men de hade ändå kunnat registrara/notera effekter av en extrabana (WPW) i viloläge. Vad betyder då det här? Tja, det vet de inte riktigt. De registreringar som hade gjorts hade inte heller följt något mönster så möjligen finns det mer än en extrabana. Om det nu skulle finnas mer än en kan det ju vara en orsak till att ablationen inte lyckades. De letade ju bara efter en extrabana.

I bilen på väg hem nämnde dottern också att hon ibland efter en rusning känner att hjärtat slår i otakt. Det har hon inte nämnt tidigare. Kanske kan det vara viktig information som kan leda till att vi får mer klarhet. Jag vet, jag börjar tänka för mycket nu. Det är lite House-varning på mig.

På tisdag ska vi träffa läkaren och tills dess kommer jag ha skrivit en lista med alla de tusen frågor som snurrar i huvudet nu. Då blir vi förhoppningsvis lite klokare.

Väntar

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Sitter i väntrummet. Här har jag suttit i snart en timme nu. Yngsta dottern ville inte att jag skulle vara med när hon cyklade så vad gör man?

Bläddrar i tidning efter tidning, funderar, tycker att det tar lång tid. Men visst skulle de komma och hämta mig om något hände? Jo – det gör de.

Kanske tar det lång tid eftersom hjärtat inte rusar.

Snart vet jag.