Författare: en lisa i livet

Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke. Nu vet jag att livet kan bli bra även om det inte blev som det skulle.

Det behövs bara en droppe för att bägaren ska rinna över

Publicerat den av en lisa i livet6 kommentarer

När jag råkade titta in i duschen såg det ut som att någon hade glömt att stänga av den så jag försökte vrida om handtaget. Det gick inte… Det droppade från taket (pärlbandet mitt i bilden)!

Ovanför badrummet nere ligger badrummet uppe och nu verkar det som att något läcker därifrån. Det är väl ganska uppebart till och med…

Vad gör man i det läget. Det stod först ganska still i huvudet men sen tänkte jag att mitt försäkringsbolag* nog vet vad jag ska göra. Dit ringde jag och fick ett journummer att ringa och på det numret svarade SOS alarm åt dem. Först blev jag lite ställd av att de svarade men hon förklarade att det var de som hade jouren och tog mina uppgifter för att be någon ringa tillbaka till mig. Det blev hon som ringde tillbaka, bara för att förklara att det fanns bara jour om man bodde i Partille, Mölndal eller Göteborg !!??!!?? Stackarn fick ta emot min något upprörda svada när hon gett mig instruktioner att dokumentera skadan, fotografera och leta upp en rörmokare i Gula Sidorna. Det här trodde jag inte var sant. Det droppar avloppsvatten från övervåningen och jag ska dokumentera och själv söka upp en rörmokare?

Ringde i alla fall till Herberts Rör’s jourtelefon och där ryckte de ut på en gång. Inte för att det gav så mycket mer än att han kunde konstatera att det inte rinner hela tiden. Mer än så kunde han inte säga. Både toan och ett av handfatten uppe kopplades loss men gav inga solklara svar men taket i vårt badrum är mjukt och vattensjukt.

Imorgon får jag ringa försäkringsbolaget igen. Hoppas verkligen att de har en bra förklaring och sedan hanterar resten på ett föredömligt sätt. Vi har ju trots allt varit kund hos dem i mer än 15 år!

Efter detta hoppas jag att vi inte ska ha mer otur… Det räcker nu! Jag tror inte att jag orkar mer.

*låter försäkringsbolaget få en chans att förklara sig innan jag skriver ut vilket det är

50-årskalas och ostron

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

En god vän har fyllt 50 och igår var det kalas med stort K. Egenligen skulle maken jag varit värdpar tillsammans men han var tvungen att åka till Australien med jobbet så jag fick en ”annan” partner). Måste säga att vi funkade mycket bra tillsammans trots att vi aldrig hade träffats förut. Visst – vi hade pratats vid på telefon ett par gånger men det var först när han och hans fru hämtade upp mig för att åka till kalaset som vi hälsade på varandra ”face to face”.

Tillsammans gjorde vi sen vårt bästa att se till att värd och värdinna kunde släppa det mesta och bara njuta av kalaset. Lite roligt var det dock… Jag brukar tycka att jag har kontrollbehov men nu har jag mött min överman (läs kvinna :-)) men vem säger att det är fel att han kontroll? Inte jag, tycker i det här fallet att det handlar om att man bryr sig…

Innan gästerna kom frågade min värdpartner om jag ville vara med och sjunga en sång och det tackade jag glatt ja till. Jag var helt övertygad om att vi var många som skulle sjunga…så var det inte. Det var bara han och jag men även det momentet satt som en smäck!

Det blev sedan sång, melodikryss, telegram, tal och ännu mera sång, precis som sig bör på ett kalas. Stämningen var på topp och orkestern bjöd senare upp till dans. Alla verkade ha väldigt trevligt och kalaset blir säkert ett roligt minne för vännen som fyllt år.

Nu till lite om maten på kalaset (ja-jag gillar mat). Varmrökt och inlagd lax, sillar (även årets sill 2010), skaldjurspaté och räkor till förrätt, kantarellpaj, lammkotletter och potatiskaka till varmrätt, äggost och ostar till efterrätt och som grädde på moset tårta. Och – alldeles i början, innan vi satte oss till bords, serverades ostron.

Ostron verkar vara något som delar folk i två läger, eller kanske till och med tre. Ett läger som inte gillar ostron, ett som inte vågar smaka för att de tror att det ska smaka på ett visst sätt och sen vi som älskar dem. Jag gillar ostron skarpt, med bara lite citron på… och de som serverades igår var riktigt goda. De kom i olika storlekar så om man nu vågade sig på att smaka ändå kunde man får ett litet och vi som ville kunde få lite större. Mums!

Passar på att att tacka för att jag fick komma på kalaset. Jag hade jätteroligt (fast jag saknade maken…) och det hoppas jag att födelsedagsbarnet också hade!