Aquelina står på land sedan början av veckan och nu är hon täckt och får vila i några månader.
Höst som det är hade det kunnat regna på tvären men istället fick vi riktigt bra båtjobbarväder.
Just sånt väder vill vi ha när hon ska täckas av och vårrustas också. Vågar man hoppas på det tro?
Om jag tänker springa på lunchen (på jobbet) måste jag komma ihåg astmamedicinen.
Det blir onödigt jobbigt annars…
Vet ju att ryggen kraschar emellanåt och varje gång jag är på väg att bli bättre tänker jag att den här gången ska jag komma ihåg att gå till min kiropraktor i ”förebyggande” syfte men det brukar jag glömma bort tills det är försent. Då brukar jag både ha sovit dåligt ett tag och en huvudvärk som vägrar släppa taget.
För ett par veckor sedan började ryggen spöka men först i veckan fick jag tummen ur att boka en tid. Lite dryga timmen efter var jag duktigt mör i kroppen men hade med mig en ny tid till om tre veckor.
En promenad fick det bli innan det blev mörkt och sedan orkade jag inget mer alls…
Lite som Philip, som somnade gott framför tv’n.
Visst, jag har haft lite extra mycket att göra på jobbet ett tag så där ligger nog den största anledningen till att det varit väldigt tyst här inne. Att det varit tyst innebär ändå inte att det inte har hänt något. Tvärtom. Massor har hänt i vanlig ordning.
Döttrar har hälsats på, hundar har busat, vi har firat en 40-åring, vänner har fått barn, båten har mastats av och står nu på land och massa annat så klart.
Nu hoppas jag att tiden ska gå aningen långsammare ett tag.
Ikväll slappar jag i tv-rummet efter att Philip och jag sprungit en sväng. I regn och mörker. Tänk att jag börjat uppskatta löpningen som jag gör. Till och med längtar efter den och ger mig ut oavsett väder.
För två helger sedan hade jag shorts på mig och vi var ute med båten. Den här veckan har jag skrapat rutorna på bilen flera gånger och tänkt att jag borde leta reda på mina handskar.
Jo, jag har paddlar kajak med jobbet också.
Och gått en lång skogspromenad med leriga och glada vovvar.
Och så har vi äntligen tagit tag i allrummet. Det rum som döttrarna hade som eget tv- och vardagsrum tills de flyttade hemifrån. Och det är ju ett tag sedan nu..
Numera är det ett tv-rum för två med varsin go fåtölj och världens coolaste lampa.
Bring on hösten! Jag är redo.
en lisa i livet 