Kategori: Bra

För andra året i rad blev det tjejsegling. Förra året bjöd vädret på strålande sol, 30 grader och ingen vind, iår hade vi åska, hagel, regn och vind upp till 12 m/s. Snacka om skillnad. Ändå har det varit helt fantastiskt.

Varför lärde jag mig inte segla tidigare? Jag menar, de första åren vi hade båt var jag nöjd med att hänga fendrar, agera hopp-i-land-kalle, hålla i den tamp eller det skot jag blev tillsagd att hålla i och att ville inte att seglen inte skulle skymma solen. Tänk om jag redan då, när båten var 30 fot och mer lätthanterlig, hade tagit till mig och och lärt mig. Nej, vi var tvungna att komma upp i en 36 fots båt, betydligt mer båt att hantera, innan jag kände att det var dags att själv faktiskt kunna… Korkat – japp!

Men – jag gjorde det. Jag bestämde mig för att även jag skulle kunna ta ut båten med ett gäng kompisar, eller mamma eller kollegor, och nu gör jag det! Självförtroendet växer för varje ”ny” utmaning som bockas av. Idag var det segling på en kryssbog i byig ostanvind där det pendlade mellan 5 och 10 m/s. Det blev en del ”fall lite” och ”spill lite ur storen” men vi hanterade det och kom dit vi ville. När vi tillslut kom upp i över sju knop jublade vi högt! Hurra!

Det blev dags för tilläggning och vinden bara ökade. 10 m/s. Så mycket vind hade jag aldrig lagt till i men nu var det alltså dags. Jag delade ut order till tjejerna ombord. Du i fören, du på mitten på babordsidan beredd att hoppa i land på bommen och du och du plockar upp aktertamparna från bommarna och lägger fast dem. Alla hade uppgifter. Det blev en sjukt snygg tilläggning. Alla gjorde det de skulle och vi fixade det! JAG fixade det! Jag känner att självförtroendet växer för varje ny milstolpe som passeras (även om det finns många kvar)…

Tänkte dock på en sak när vi låg på Marstrand i helgen. Där var mängder av grabb/gubbseglingsbåtar men vi var enda tjejbåt. Var är tjejerna? Hallå – var är ni? Kom igen nu! Våga! Ett litet steg i taget… Det är ju kul – riktigt, riktigt roligt!!!

Längtar redan till nästa gång jag tar ut Aquelina igen!

Hon är sjutton år och har seglat nonstop runt jorden. Ensam! I en rosa segelbåt.

Jag var mycket skeptisk när hon gav sig iväg på sin drömresa och jag följde hennes blogg med skräckblandad fascination. Som mamma till döttrar i samma ålder kunde jag inte låta bli att tro att det var helt galet att låta henne göra något sådant men i takt med att dagarna gick och med vad jag läste på hennes blogg var jag tvungen att ändra mig. Hon är verkligen ingen vek tjej. Istället har en bild av en fokuserad, målmedveten och otroligt mentalt stabil tjej framträtt.

Det har inte varit enkla utmaningar hon tvingats tampa med under seglatsen. Tuffa väderförhållanden och en sjö som varit så hög att det är svårt att tro att hon verkligen varit därute. Hon har tagit sig an, och lagat, spisen, toan, motorn, segel och massa annat. Flera gånger i veckan har hon bloggat och jag har med stort intresse följt henne. Maken var nog ännu mer tveksam än jag men även han har fascinerats.

Idag kom hon hem igen. Till Sydney. I sin rosa segelbåt. Och hon möttes av precis hur mycket folk som helst, inklusive Australiens premiärminister. Det hade varit roligt att vara där, men nu ligger Australien ungefär så långt härifrån som det möjligen går att komma…

Läs mer här eller klicka dig vidare till Jessicas blogg.

Jag hoppas att Jessica kan vara en inspiration till dagens ungdomar (nu låter jag supergammal). Det finns så många knepiga människor som ungdomar ser upp till idag och Jessica bryter av det helt och hållet. Hon hade en dröm, hon satte upp ett mål, hon planerade och kunde slutligen genomföra och lyckas! Go Jessica!