Har precis krupit ner under täcket. Ute blåser det och jag hör regnet mot taket. Rufftaket alltså.
Efter trädgårdsarbete packade vi varsin övernattningsväska och plockade ihop middags- och frukostmat för att sedan köra till båten. Kompisbåten Alinde anslöt och tillsammans bryggseglar vi och firar början av seglingssäsongen 2014.
Knäppt? Mycket möjligt…
Men SÅ härligt!
Det är tunt, nästan skirt men det finns där. Nästan som om det vore gjort av spets. Den här typen av ”molntäcke” gillar jag helt klart bättre än det som är mycket mer kompakt. Och grått.
Just nu är det det mer kompakta och gråa molntäcket som lagt sig över oss och även om det är lite varmt ute är det blött och kyligt. Jag längtar lite efter det väder vi hade förra veckan.
För ett år sedan hade vi precis kommit hem. Maken och jag. Det efter att ha tillbringat ett magiskt dygn på Väderöarnas värdshus. Med blåa himlar och hav och alldeles ensamma(bortsett från Jocke, kocken).
Maken fick det som 50-årspresent från mig men det blev nästan som att det blev lite present till mig också. En upplevelse utöver det vanliga. Ensamma på Väderöarna liksom. Undra om det någonsin händer igen?
Mer från besöket kan man läsa om i det här inlägget och i detta .
Jag läser och minns makens 50-årsdag med ett leende på läpparna. Det vet jag att han också gör!
Fick ett tips från en vän. Såg nämligen häromsisten att hon hade bytt ut sin kamerarem mot en supersnygg och annorlunda sjalaktig sak. Idag fick jag länken till sidan där hon hade beställt den.
Och jag blev kär…
I den här:
Det är alltså en rem till kameran men ser ut som en sjal. I lite dämpad rosa ton med små stjärnor. Skulle ju liksom passa mig perfekt. Tur att jag fyller år snart (hint, hint…)
Länk till fler varianter hittar du här: http://gabrielakoopmans.bigcartel.com/products
När jag gick fotokurserna (steg 1 och steg 2) i höstas var ett av momenten en fotopromenad på Stenungsön. Av olika anledningar kunder jag inte gå med den bestämda dagen men läraren sade att jag kunde hänga på nästa gång och nu var det dags.
Medan maken var på havet, mellandottern med sambo städade bilen och yngsta dottern shoppade packade jag på mig varma och vattentäta kläder och skor för det var ju klart att det skulle duggregna. Varmt kaffe och en wrap fick också följa med i väskan tillsammans med stativ och objektiv.
Vi måste ha sett ganska roliga ut där vi krälade runt i skogen med kameran framför ansiktena. Det var nämligen första momentet och jag var mycket glad för kläderna jag tog. Det fanns de som kom i jeans och de kunde inte alls komma lika nära… Det är rätt fascinerande vad man kan se när man går i närkamp med naturen. Som små egna ”riken” som man skulle kunna tänka sig att krypa in i och låta vardagen försvinna.
En och annan miljöbild blev det också. Kunde liksom inte låta bli. Huset vid sjön tilltalade mig allt för mycket som bild för att bara gå förbi.
Paret som stod och bytte däck på sin bil tittade lite konstig på mig när jag gjorde halt, slängde av mig ryggan och kastade mig ner på marken ivrigt åååhande… Dropparna i lupinbladen liksom lockade till sig mig. Och ja, bilden är tagen med blixt för att förstärka vattendropparna.
Måste säga att fikat smakade mycket bra och att kaffet hjälpte till med att få upp värmen i kroppen igen.
Promenaden avslutades sedan vid en strand och återigen slogs jag av hur vackert det är oavsett väder. Att det var lite kyligt och tog en stund att torka när jag väl kom hem förträngde jag snabbt.
Måste återigen göra lite reklam för att gå fotokurs. Om man är intresserad av foto och hittar en kurs där man kan varva teori och praktik skulle jag inte tveka. Jag har lärt mig så oerhört mycket.
Nu är frågan vad för kurs jag kan gå nästa gång.
en lisa i livet 