Idag är deadline för yngsta dotterns gymnasiearbete och helgen har gått åt till att slutföra det. Som förälder är det en självklarhet att ställa upp och hjälpa till på alla sätt man kan och den här gången innebar det att jag och maken lade en stor del av helgen på detta. Att det var melodifestival gick oss spårlöst förbi.
Men – jag blir förvånad då jag får veta hur det har fungerat med handledandet som de skulle ha fått. 40 minuter per elev och vecka var det sagt att de skulle får vilket i deras fall borde gett fyra timmars handledning. De har fått 1(!) timma och handledningen bestod då mest av ”det där är inte bra” utan att de för den delen även fick veta vad som varit bra eller vad de skulle kunna göra istället. Att som förälder även få se svar som deras handledare skrivit till dem där det framgår att handledaren inte hinner läsa igenom deras arbete pga egen träning är inget som gör att mamman i mig tycker att det hela går rätt till och när feedbacken inför slutklämmen är ”jag hinner inte läsa igenom det, be en kompis istället” då ruttnar jag.
Jag hoppas innerligt att de får godkänt nu. Får de inte det vet jag minst två personer (läs föräldrar) som kommer bli lite lätt obekväma. Även det en självklarhet i föräldrarollen. För hur ska egentligen de själva agera? Ifrågasätta och vara kritiska? Det är ju lätt att tycka men har man läraren i flera ämnen är man nog lite rädd om sina betyg även där… Blir bara lite lätt trött på det om det kommer att behövas lite röjande av oss föräldrar.
