Trots att alla jublar över att väderprognoserna pekar på vårvärme till helgen vaknade vi till ett vackert vinterlandskap. Ett riktigt vackert sådant.
Jag slutar längta efter våren och njuter av den vackra vintern ett tag.
Kategori: en lisa i livet
En smärtlindring som bara ska funka
Efter alla utmaningar med hjärtat och öron för yngsta dottern var nog tyvärr bilolyckan och den whiplashskada hon fick av den den största. En skada som inte syns men som påverkar henne så mycket.
När vi fick tipset om en smärtbehandling i Göteborg gjorde vi allt vi kunde för att hjälpa henne få en remiss dit och till slut kom den. Idag följde jag med henne dit första gången och hon fick sin första behandling. De första tre gångerna är nu ett test för att se om behandlingen funkar för just henne. Efter det kompletteras det dropp med bedövningsmedel hon nu får med blockader på de ställen hon har mest ont. Detta tillsammans med träning tre gånger i veckan ska sedan få bukt med smärtan hon nu har.
Nu håller vi tummarna, nej nu har vi bestämt oss för att det kommer att funka. Därför firar vi och att det kommer funka är en av flera anledningar till att fira en onsdag som idag.
Om jag vill göra en snögubbe?
Sedan jag såg Disneys senaste film Frozen är det en enda låt jag har på hjärnan. Hela tiden. Nämligen den här:
Jag vaknar på morgonen sjungandes ”Elsa – do you wanna build a snowman?”, jag nynnar den hela dagen och kommer på mig själv med att i tanken avsluta en hel del möten med ”—ok, bye…”
Sunt? Kanske inte men den är vansinnigt söt om än väldigt vemodig.
Sintra kanske heller skulle ha sjungit ”Do you wanna EAT a snowman?” för det ser precis som om hon satt tänderna i sin snögubbeleksak…
Även korta stunder är guld värda
När man under helgen fortsatt haltar runt, har ont i vaden och inte kan göra allt det där man vill kan man ju fortsätta titta på Dexter, åka och styrketräna (utan att belasta vaden) med en kompis och sedan göra sig lite fin för kort och intensiv kvalitetstid med mellandottern som tillsammans med pojkvän varit på dagsbesök i Göteborg för en moderataktivitet.
Korta men värdefulla timmar med dem en lördag och med tanke på att budskapet när hon åkte i mellandagarna vara att ”vi ses efter valet” så är jag mer än tacksam för att det gick att få till. Nu verkar det som om vi kan ses snart igen och sedan igen kort efter det. Ser fram emot det och vet att även om det är korta stunder så betyder de mycket för oss alla. Det är ju trots allt valår i år och det är det bara en gång vart fjärde år. Hon har en mycket spännande tid med massor av arbete framför sig men sen har vi tre år på oss att ta igen för förlorad tid.
Tur att sociala medier finns så att man kan låtsasumgås lite när man känner för det.
Är lite kluven till att döttrarna blir vuxna och flyttar hemifrån. Långt hemifrån… Börjar jag bli gammal då?
88. Guldkant (37 av 365)
Jag är mycket för att njuta av nuet och ett sätt att sätta lite mera ”guldkant” på vardagen är att köpa en bukett blommor då och då. Tulpaner just nu och det är så roligt att se de förändras fram tills de gjort sitt.
Först är de krispiga och stela. Sedan öppnar de sig försiktigt och liksom visar upp hur vackra de är även på insidan för att till sist nästa slingra sig ur vasen de står i.
en lisa i livet 