Mycket förvånande var det att hitta både snödroppar och krokus i trädgården. Ja, och en maskros också. Oavsett så är det vårtecken som jag blir glad av. Det och att maken börjar prata om att lätta på presenningen på båten. Kanske till och med täcka av den till helgen.
Det är ljust på morgonen och ljust när jag kommer hem efter jobbet. Jag hinner till och med med en promenad medan det fortfarande är ljust. Till helgen går vi in i den första vårmånaden och snart är det dags för sjösättning.
Eller hur!
De där små små videkissarna som man kan se på träden bidrar stort till att de allra första tvekande vårkänslorna ger sig till känna. Vågar jag tro att det är våren som kört igång?
Kreativitetet sinar och jag tar det säkra för det osäkra. Egentligen såg jag framför mig hur jag skulle krypa på alla fyra och fotografera en dammtuss under trappan till det här temat. En dammtuss bestående till 90% av hundhår. Det blir lätt så med en fyrbent och fräknig inneboende. Istället får det bli en bild på orsaken till dammtussarna. En ”hårig” och älskad familjemedlem. Och visst kröp jag runt på golvet för att få till bilden. En av de bästa som jag tagit på henne (tycker jag själv lite blygsamt :-)).
Kompisen var med i skogen igår. Kompisen blev magsjuk när vi var i skogen. Efter att jag hade kramat henne en två tre gånger.
Nu inbillar jag mig att det snurrar i magen. Att jag har blivit smittad. Även om vi var utomhus…
Å andra sidan borde jag kanske inte bekymra mig. faktiskt tror jag att jag tillhör den där delen av befolkningen som har en högre motståndskraft mot magsjukebaciller.
Peppar, peppar, ta i trä…
Medan alla laddade för hockeyfinalen i OS mellan Sverige och Kanada packade vi ryggan och lastade hunden i bilen.
Istället för att sitta i soffan och titta på tv var vi i skogen, promenerade och grillade korv.
10 welshar och en flat åtföljda av hussar och mattar.
Maken hade lämnat ved vid vindskyddet redan igår för att slippa bära den idag. Meteorologerna hade livat vårvärme men den hade inte riktigt hittat hut så värmen från elden när vi grillade korv var riktigt skön. Den och värmen inombords av att se så många glada hundar ”rinna” fram genom skogen. Och gladast var nog Sintra.
