En hel trumhinna är bra att ha

Öronbarn var hon som liten, yngsta dottern, och precis som för många andra öronbarn slutade det med att hon fick rör inopererade. Inte bara en – utan tre gånger.

Även om det här med rör funkade helt klockrent utifrån öroninflammationerna sett gav det andra mindre önskade efterverkningar. Hål i vänster öras trumhinna och med det även nedsatt hörsel. Det har varit en balansgång fram och tillbaka om hörapparat (tillfälligt) men hon har klarat sig utan även om jag som förälder nog måste säga att det varit gränsfall. I vissa situationer tror jag att det hade varit bättre om hon hade haft en…

Idag var vi på Lundby sjukhus på läkarbesök och hörselkontroll. Högerörat är helt normalt och vänsterörat hade fortfarande hålet kvar och så även hörselnedsättningen men nu skickas det en remiss till Mölndal för trumhinnetransplantation. Spännande!

Hoppas nu bara inte tiden krockar med ablationen på hjärtat.

En helt vanlig söndag

Maken åkte till Barcelona och lämnade kvar mig och yngsta dottern på hemmaplan. Han hoppas få möta våren men jag är inte lika säker på att jag tycker att han ska göra det. Då kommer han bara längta ännu mer efter att få börja vårgreja med båten hemma. Men ok, om det är att kunna sitta på en uteservering med något gott i glaset så kan det ju vara ok. Det hade man ju kunnat göra även här hemma idag.

Efter att ha storstädat huset (nej – det gick inte att skjuta upp det längre…) och till och med tvättat duschdraperiet 🙂 hade jag svår beslutsångest. Åka och träna på Friskis eller en långpromenad. Inte fick jag någon hjälp av vänner jag sms:ade heller… Där var beskedet bara att jag kunde göra både och.

Till slut bestämde jag mig för promenaden. Vi var ju inomhus hela dagen igår också så jag kände att jag ville vara utomhus. Tyvärr mulnade det på efter en stund men det var nästan tur. All is och snö blänkte och jag hade glömt solglasögonen hemma.

En och en halv timma var jag ute och gick och jag fick en trevlig pratstund med en farbror som också var ute och promenerade. Varvet jag gick var min 5,5 km-runda som jag brukar springa och det visade sig att han hade sprungit den rundan i över 40 år. Han var nu över 70 – Det är respekt. Mycket hade förändrat längs slingan och bebyggelser hade vuxit upp men har var enbart positiv till förändringarna. Det var så roligt att träffa på någon som inte hade inställningen att det var bättre förr.

Jag är glad att jag bor där jag gör. Det är bara att ta på sig bra skor och ge sig ut och gå. Naturen finns precis inpå knuten, och mellan alla nya kvarter. Till och med havet fick jag se idag 🙂 så jag är mer än nöjd. Misstänker dock att det kommer att kännas i kroppen i morgon. Det var duktigt halt och jag valde tyvärr fel håll på varvet så jag fick både Halltorpsbacken och Kyrkbacken som nedförsbackar. Kom dock hem utan brutna ben. Kanske att det börjar bli dags för broddar 😉 Vet någon vad det är för åldersgränsen för dem?

Från guld till silver och ändå bra – tror jag

Jag har misstänkt det ett tag och nu är det bekräftat. Jag får inte behålla mitt guldkort på MQ :-). Jag är till och med förvånad över att jag fick ett silverkort. Hittar inte riktigt rätt bland deras sortiment längre. Enstaka saker ja, men inte alls som för ett tag sedan. Då påstod en kollega till mig att det var som att gå in i min garderob när hon gick in på MQ… hm…

Nu ska det bli spännande att se om MQ kommer att påbörja någon slags kampanj för att återigen få mig till guldkort. Hoppas att det innebär massor med erbjudanden och rabatter.