Yoga är svårt

Jag är ingen yoga-person. Jag vill ha fart och fläkt och tempo när jag tränar. Yoga har inget av det och lite därför har jag bestämt mig för att jag ska yoga en gång i veckan i höst.

Idag var första gången och jag hade fullt sjå med andningen men oavsett hur fokuserad jag var kändes det som att jag andades in när jag skulle ha andats ut och tvärtom. Men – allt man tränar på blir man ju bättre på så jag kommer träna vidare. Jag svimmade ju inte av syrebrist så något rätt gjorde jag kanske.

Namaste 🙏🏼

Att börja hitta tillbaka

Den senaste tiden har jag inte riktigt hittat motivationen och inspirationen till att ge mig ut och springa. För varje dag har tröskeln blivit högre och högre och när jag väl kommit ut har jag inte känt att jag är där jag borde vara. Eller åtminstone där jag tänker att jag borde vara. Inför nästa gång är tröskeln då ännu högre eftersom jag inte var nöjd efter förra passet.

Så – nu sänker jag ambitionen. Min kloka bror och coach har lagt upp träningen för kommande veckor enligt följande.

  • 2 lugna pass utan klocka. 3-4 km ungefär…
  • 1 yogapass
  • 1 corepass (hemmaträning)

Idag kom jag mig ut. Tillsammans med dottern. Hon körde sitt upplägg och jag mitt vilket innebar att jag fick springa lite fram och tillbaka. Kul var det och vi lär helt klart göra om det.

30 härliga minuter. Imorgon blir det yoga.

Septemberkväll

Det gäller att utnyttja dagsljuset så länge det fortfarande det är ljust en bit in på kvällen så efter jobbet stuvade vi in hundarna i bilen och körde till Hawaii. Den heter så, stranden på Stenungsön.

Glada hundar som sprang och sprang och sprang och dessutom badade lite. Glada hundar och dagsljus på kvällen kan räcka för att toppfylla batterierna. Det gjorde det helt klart ikväll.

Bryggvingen

Vi har passerat där med båten typ en miljard gånger men idag tog jag mig dit med bil.

Över Tjörn och sedan vänster i Varekil innan jag svängde vänster igen vid skylten mot färjan till Lyr. Helt enligt plan (not) lade färjan precis ut samtidigt som vi nådde fram till färjeläget. Det var bara att vänta en halvtimme till nästa avgång.

Vi var inte maken och jag utan en vän och jag idag. Maken roddade istället med SM i IOM. Ni vet, såna där radiostyrda segelbåtar.

Väl över på Lyr körde vi lite fel men till slut var vi framme. Vilket ställe! Mitt ute i vad som känns som ingenstans.

Två helger till håller de öppet och sedan är det stängt till påsk. Hit kommer jag definitivt komma tillbaka till. Nästa gång tar jag med mig maken.