
I går åkte hela familjen in till Göteborg för att gå på Jul på Liseberg. Mellan- och yngsta dotterna hade åkt in lite i förväg för att handla sina sista julklappar och vi andra mötte upp efter jobbet. På väg in mot Göteborg började snöflingorna singla i luften och den där snön som jag har sett fram emot såg nu ut att änligen komma.
Liseberg i vinterskrud var otroligt vackert och att gå där tillsammans med familjen var supermysigt. Alla ljusen och alla glada människor, julmusiken i högtalarna och barnen som sprang omkring.
I bodarna fanns många spännande saker att provsmaka och det mest spännande var björksaft. Måste säga att jag var lite skeptisk först men blev positivt överraskad. Varm björksaft var helrätt igår, däremot vet jag inte om det skulle ha smakat lika bra hemma 🙂
Redan innan vi åkte dit visste jag att jag ville se isshowen och jag blev verkligen inte besviken. Team Surprise och soloåkare från Landvetter och även en nykorad svensk mästare (Kristoffer Berntsson). Vilken show de utförde och allt detta i ett inte så tunt lager nyfallen snö på isen. Det kan inte ha varit de bästa förutsättningar för vara sig teamåkning eller soloåk.
Den singlande snön tilltog under kvällen och lade sig på alla. I huvor, på mössor och den kröp till och med in innanför kragen emellanåt. Vi fick hjälpa åt att sopa av varandra med jämna mellanrum.
Vi passade även på att besöka utställningen om Evert Taube. Den kan jag rekommendera varmt. Välgjord informativ och intressant. Jag såg att den fanns sist vi var där och ville inte missa den när vi nu var där igen. Resten av familjen funderade nog lite på vad det skulle kunna vara men jag tror att alla faktist tyckte att den var intressant.
Jag hoppas att vi kan göra besöket på Liseberg till en årlig tradition. Nästa år hoppas jag få åka dit tillsamman med min yngsta syster och hennes familj som bor i England…


Klockan 20.17 skulle jag hämta äldsta dottern på Centralen i Göteborg. Då skulle hon ha åkt tåg i ca tre timmar från Stockholm. Bekvämt och bra med X2000.
Jag gillar Lucia. Det är så fint och stämningsfullt. Jag gillar sångerna, de levande ljusen och den där förväntan innan Lucia kommer in i salen eller man själv i luciatåget börjar sjunga.
Yes – vi klarade oss från den magsjuka som florerade i Manchester… Skönt!