Jag gillar Lucia. Det är så fint och stämningsfullt. Jag gillar sångerna, de levande ljusen och den där förväntan innan Lucia kommer in i salen eller man själv i luciatåget börjar sjunga.
Nu när barnen är lite större är det sällan jag får vara med om ett luciafirande längre. Sist var när mellandottern var Stenungsunds lucia 2007. Då trillade till och med tårarna.
I år var äldsta dottern lucia ända långt borta i Uppsala så det enda jag kunde ta del av därifrån var fotografier och hemma var det ingen som lussade. Faktiskt hade jag ställt klockan imorse för att se SVT’s luciafirande. Jag hade ställt klockan på åtta. Lussemorgon var slut åtta. Snacka om långnäsa där. Kunde ju sovit en timme till istället.
Nej – till nästa år får vi nog försöka hitta något trevligt luciatåg och påbörja en ny tradition. Det blev lite väl tomt i år.
Yes – vi klarade oss från den magsjuka som florerade i Manchester… Skönt!
Idag fyller äldsta dottern tonåring för sista gången. Det senaste året har bestått av många ”sista gången” för oss med henne men framförallt många ”första gången” för henne – på väg mot vuxenlivet med allt vad det innebär.
