En söndag när den är som bäst kan lätt innehålla följande beståndsdelar:
Sovmorgon och go’ frukost
Fika på altanen med vänner.
En regnskur på altanen 🙂
Segling från Ängeviken till Almösund
Men bäst av allt denna söndag var makens leende (från öra till öra) medan vi seglade kompisbåten Alinde… Det blev några timmar med leende, rolig segling och när kompisen tackade för hjälpen med transportseglingen tackade vi lika mycket tillbaka för att vi fick följa med.
Visst har firandet av Sveriges nationaldag ökat sedan den blev en röd dag men ändå finns det en dag om året som är ännu mera svensk. Midsommarafton. Det ska vara fint väder, sill och jordgubbar. Det ska vara blomsterkransar i håret och nubbe. Och allt ska kryddas med den obligatoriska regnskuren eller möjligen flera.
För ovanlighetens skull var det riktigt varmt och regnet höll sig på behörigt avstånd fram till ganska sent på eftermiddagen så vi hann både äta sill-lunchen och dricka kaffe ute innan ösregnet kom. Den utlovade och omtalade åskan blev det dock inget av.
De sju sorters blommorna att lägga under kudden skippar jag även i år. En kombination av att jag redan har mött mannen i mitt liv och lite allergi…. Då känns blommorna rätt överflödiga faktiskt.
Så kom då dagen! Dagen då även yngsta dottern fyller 18 år. Myndig. Vuxen.
Ändå kommer hon alltid att vara min lilla. Min lilla som är bra mycket längre än jag. Min lilla som är en så klok, vacker och varm kvinna. Min lilla som jag är så oerhört stolt över.
Jag önskar henne en spännande fortsatt vandring på livets väg. Livet som redan gett henne utmaningar som hon fått tackla och som gjort och gör henne till den hon är. Jag önskar henne glädje på vandringen och jag hoppas att jag även framöver får fortsätta följa med på vissa delar av vägen.
Ett fyrfaldigt leve för yngsta dottern, hon leve…. Hurra, hurra hurra, HURRA!
Det där med nationaldagen och hur man ska fira den är inte så givet. Numera är ju dagen en röd dag men när den inträffar mitt i veckan inbjuder den inte direkt till någon aktivitet på kvällen. De flesta av oss ska ju upp och jobba dagen därpå.
Sedan förra året har vi dock kommit på vad att göra. Efter ett lyckat besök på Sillens dag på Klädesholmen förra året hade vi även i år målet inställt på att fira nationaldagen där. Lite på skämt hade jag till och med lovat Sanna på Salt och Sill att vi skulle komma i fullt sjöställ om det ösregnade. Fint väder är ju annars en förutsättning för en utomhusaktivitet… Vi slapp sjöställ i år 🙂
För att spara tid tog vi båten till Tjörnekalv redan på onsdag kväll. Ja, jag fick ansluta lite senare och med färjan eftersom jag varit tur och retur Oslo över dagen. Till Klädesholmen kom vi vid halv elva och då blev det en något försenad frukost innan vi gav oss in i folkvimlet.
Vilken dag det blev. Solen strålade, alla var glada och det fanns massor att se och uppleva. När vi sedan kände oss färdiga kastade vi loss och styrde stäven hemåt igen. Det tog sin lilla tid i den svaga vind som var men vi tog oss tid för lite sightseeing med våra gäster ombord innan vi länsade (vad annars?) Hakefjorden upp.
Lätt vidbrända av solen och efter en fantastisk dag kändes det nästan lite overkligt att vara hemma igen. Det var väldigt mycket semesterkänsla denna nationaldag 2013.
När jag låste båten och packade in mina grejer i bilen var det med en nästan overklig känsla. Hade jag drömt? Hade årets tjejseglingshelg verkligen varit sådär bra?
Det var femte året på raken som vi hade haft ”vår” helg och alla år har vi haft fantastiskt tur med vädret. Visst har vi haft alla möjliga sorter men alltid vid rätt tillfälle. Den här gången har seglingen bestått av läns och slör och fort har det inte gått. Vi har nog toppat på 4,8 knop men för oss är inte farten det viktigaste. Det viktiga är för oss att det är vår helg och att vi gör på vårt sätt. Med så svaga vindar som vi haft har det istället inneburit många timmars länsande och slörande. Många härliga timmar där vi kunnat umgås och ladda energi och kraft.
Flera gånger under helgen har jag kommit på mig själv med att vilja nypa mig i armen. Drömmer jag eller har vi det verkligen så här fantastiskt. Jag är rik som har underbara vänner som vågar segla med mig. Med mig som snart (men bara snart) börjar tycka att jag faktiskt kan det där med att segla. Utan dem hade jag inte gjort det första gången och utan dem vill jag inte ha nästa års tjejseglingshelg. Det är nästa så att jag redan längtar lite.
Lämna allt och bara glida fram i tystnaden…
Ankra upp i en vik och vakna till solglitter…
Segla vidare mot målet och njuta av värmen från både sol och vänner…
Umgås med hela världen framför sig..
Njuta av en vacker solnedgång…
Återvända hem med mängder av minnen och ny energi…
Den här helgen var det mer sommarkänsla än hela förra sommaren och jag har njutit – livet går inte i repris ju…
en lisa i livet 