Maken fyller jämnt i dagarna. Mycket jämnt och givetvis firar vi det i dagarna tre. Inte stort på något sätt utan mer innerligt. Kalaset med stort K blir det en annan gång.
Morgonens frukost gick verkligen inte av för hackor. Nygräddat bröd, jordgubbar, krämig äggröra, bubbel och alla döttrar samlade.
En riktigt bra början på firandet alltså.
Vad har ni för traditioner i påsk?
Jag började fundera lite på vad vi egentligen har för traditioner till påsk när jag såg frågan på en väns Facebooksida. Vad hör till och vad gör vi egentligen?
Inget speciellt insåg jag. Om inte speciellt är att umgås med vänner, äta god mat och njuta av ledigheten. Det var länge sedan vi målade ägg och någon dignande påskbuffé dukar vi inte fram (har aldrig gjort). Lax och lamm har det blivit några år på raken nu så det kanske är det som är en tradition kring påsk numera. I år blev det Jamie Olivers femtimmarslamm.
Något jag gärna hade haft som tradition är att fira påsk i båten men med tanke på att påsken inte alltid infaller samma vecka blir det lite svårt. I år har vi ju inte ens sjösatt än. Annat var det för två år sedan. Då var det riktigt fint, men det är klart, påsken då låg ju i slutet av april.
Färgen på himlen är visserligen densamma och solen värmer även i år (i lä) men det skiljer nästan 20 grader i temperatur….
Vi har ju ställt fram klockorna till sommartid i natt. Kanske att vi skulle passa på att ställa fram termometern till det också?!
Flera timmars fikande på altanen gav många nya fräknar och en förhoppning och förväntan på den riktiga våren. Den där det inte bara är solen som skiner utan även värme från den. I lä kunde jag ana den, på riktigt. För att förstärka känslan passar vi på att grilla också. Men det är klart, det gör vi ju hela vintern också.
Visst är det så? Att man njuter lite extra den där ”första gången” av något som man längtar efter. Just nu längtar jag efter första helgen ute med båten men tills dess njuter jag av det vackra vädret från ”land”.
Hela 21 år har hon hunnit att bli. Tjugoett!
Inte nog med det – hon har hunnit med att bli vuxen, klok, stark, varm, driven och vacker också.
Min dotter! Min mellandotter!
Hon som tidigt visste vad hon ville. Hon som tidigt talade om vad hon ville och varför hon ville det. Det hänger kvar och är del av hennes härliga personlighet och det tar henne på spännande vägar.
Idag hoppas jag att vänners vägar bär till henne så att hon blir ordentligt firad och jag vågar nästan gissa att hon kommer att bjuda dem på våfflor. Fyller man år på våffeldagen förpliktigar det lite liksom.
Grattis hjärtat! Hoppas att du får en fantastisk dag.
Att inleda helgen på med mumsig mat i goda vänners sällskap, lite tunnbadande och följa upp det med frukost tillsammans och därefter både ett CX Works- och ett Zumbapass är inte fel alls. En Kir Royale fick kicka igång det hela och det är ju rätt ok enligt mig :-). Vad det blev för mat? Pastan med lyxkänsla så klart. Och med Copertino till blev det precis så där gott som jag hade hoppats.
Zumban borde jag ha skippat. Det känns i knäet idag och det är lite surt. Hoppas nu att det ger sig snabbt så att jag inte har sabbat den träning som faktiskt har funkat. Morgondagens Indoorwalkingpass kan nog ge svar på det. Jag håller tummarna.
Mellandottern bjöd sedan in till lite födelsedagsfirande under söndagen. Hon ”lånade” vårt hus 🙂 En etta rymmer liksom inte så många vid sittande bord och för att äta våfflor behöver man sitta ner. Jag var alltså gäst i mitt eget hus men hamnade ändå i köket gräddandes våfflor – Hur gick det till? Inte för att det gjorde något.
Att hon bjuder på våfflor när hon fyller år har sina randiga och rutiga. Hon fyller ju på våffeldagen och ända sedan hon var lite har det varit våfflor som har gällt. När hon fyllde tre höll det dock på att inte bli några. Samtidigt som gästerna ringde på dörren gick den nyfikna treåringen fram till köksbänken. Hon hade fått syn på en skål som stod där och verkade spännande. Det slutar inte bättre än att hon tippar hela skålen, med all våffelsmet, över sig. Idag är det en rolig anekdot men där och då var det inte lika kul. Kanske var jag extra känslig – jag var ju gravid med yngsta dottern. En dusch och en sanering av kök senare fixade det sig ändå. Vännerna (de som ringde på dörren när det hände) åkte iväg och köpte ny våffelmix och det kunde gräddas våfflor till kalaset.
