I fredags blev hon intervjuad av GP och idag publicerades den. Det blev en helsida av det och en trevlig artikel tycker jag. Klart att man som mamma är stolt. Superstolt!
Även lokaltidningen uppmärksammade att hon som nyvald ordförande för moderaterna i Stenungsund ”bara” är 20 år (21 inom en månad) och skrev om henne i lördagens tidning.
Vadå bara 20? Ålder är väl bara en siffra på pappret. Eller?
På hemvägen idag passade vi på att hälsa på vår ”gamla” goda vänner som nästan bor på vägen. När jag säger gamla menar jag inte till ålder utan mer till att vi varit vänner sedan 1993. Vi firar faktiskt 20-årsjubileum i vår :-). Vi bjöds på supergod kalvstek och tiden rann iväg. Som tur var fick vi bestämt att vi ska ses igen till påsk.
Även de har hund så Sintra fick lekt en stund. Saga, som hon heter, är lite äldre än Sintra och vill gärna uppfostra Sintra, men det tar hon som en lekinvit och försöker busa igång henne istället.
Lågt stående sol i kombination med att vi skulle västerut var kanske inte den bästa kombinationen och när jag insåg att jag hade glömt solglasögonen hemma gömde jag mig bakom kameran istället. Det var en hyggligt vacker himmel under eftermiddagen/kvällen som vi fick njuta av. Lite förvånad är jag ändå över att det faktiskt gick att få till rätt hyggliga bilder med teleobjektiv på kameran och bilderna tagna genom en lindrigt ren vindruta…
Väl hemma var det bara att packa upp det nya porslinet, skrapa bort båda klisterlapparna på 3 x 10 tallrikar och stuva diskmaskinen. Tillbaka i vardagen efter en underbar helg alltså.
Man hinner mycket en lördag framförallt när man bjuds på go’frukost med nybakade frallor först.
Shoppingen på Fullerö satte sedan ribban för resten av dagen. Det fick bli fortsatt shopping men då i Gränby. Extra plus i kanten för hundgården som låg bredvid och där Sintra fick busat med som mest 16 andra vovvar.
Vad passar bra efter shopping om inte ett besök till högarna i Gamla Uppsala. Jag hade varit där förut men inte maken. Vädret hade kammat till sig så ordningen på vad vi gjorde på dagen blev helt rätt.
När jag befinner mig på platser med väldigt gamla anknytningar slås jag över hur rik historia vi har i Sverige. Och vilket fantastiskt vackert land vi bor i.
Lite tavlor, gardiner och lampor blev upphängda innan vi bjöds på högklassig middag till melodifestivalspektaklet. Hyfsat nöjda med resultatet känner vi oss nöjda med dagen. Men borde vi inte skicka Peter Jöback till Eurovision i Malmö? 🙂
Solen sken och det var varmt i luften. Jackan var uppknäppt och handskarna nerstoppade i fickorna. Ut från jobbets parkering körde årets första nercabbade bil. Visserligen hade föraren en varm mössa på sig men hela dagen andades vår.
Sex och en halv timma senare var vi i en annan del av landet och här var det helt klart mer snö… Ett par minusgrader hade det också blivit.
Vi vaknar idag upp till ett virvlande snöfall utanför fönstret. Ryktet gör gällande att det faktiskt var hela åtta grader här igår men med dagens väder funderar jag över trovärdigheten på det.
Lika bra att ge sig ut i snöstormen….
Gärna engagerad men…
Dagens ungdomar bryr sig inte. De är oengagerade och tar bara dagen som den kommer…
Hur ofta får man inte höra det? Allt för ofta. Vad händer då när man som jag, har engagerade barn? Jo, plötsligt ska det tyckas, vändas och vridas.
Det började med äldsta dottern som bestämde sig för att plugga till präst. Det kom inte plötsligt utan hade gradvist vuxit fram och tillslut hade hon sökt och kommit in på utbildningen.
Jaså, ska hon bli präst? Jag visste inte att ni var kyrkliga…
ehh…
Nej, det är vi inte
Inte på det sätt du menar…
Nähä, men hur har HON då kommit fram till det?
Ja, säg det?! Vad får dig att tro att hon inte själv kan ha kommit fram till det? Kanske har hon tänkt själv!? Engagerad är hon och jag är stolt över henne. Superstolt!
Mellandottern kom, under gymnasietiden, fram till att hon tyckte att politik var intressant. Så till den milda grad att hon skämtsamt brukar svara på frågan om vad hon ska bli när hon blir stor med ”Statsminister”. Jag anar en liten ton av allvar i orden men många skrattar åt henne.
Är hon politiskt engagerad? Jag visste inte att ni var det… Och moderaterna? – vad tycker mamma om det?
Ja, vad tycker mamma om att den vuxna dottern väljer att aktivt engagera sig och försöka påverka framtiden till det hon tror på? Jo – hon är stolt – superstolt!
Jaså, hon har också trillat dit? Det är klart, med en politiskt engagerad storasyster var det ju kankse väntat…
Detta bara för att även yngsta dottern engagerat sig politiskt. Lyssnar man på de som ”tycker” är det ju antingen det eller präst hon skall bli. För inte kan väl även hon skapa sig en egen uppfattning och göra egna val? Att hon skapar sig en egen uppfattning, engagerar sig och gör egna val gör mamman stolt – superstolt!
Jag har vuxna döttrar som båda på sitt sätt tar ansvar för framtiden på det sätt som de tror att de kan bidra med. De är engagerade och drivna och gör sitt allra bästa, inte för sig själva – de gör det för alla andra. Andra som inte kan/vill/orkar/vågar och de gör det dj**ligt bra! De gör det inte heller för att tävla med andra utan de gör det för att de tror på det de gör. Ska de då ifrågasättas eller ska de helt enkelt bara få credit för att det engagerar sig.
Det tycker jag – Så det så!
en lisa i livet 