Där försvann den…

Maken fick en radiostyrd segelbåt i födelsedagspresent förra våren och den blev en hit som det seglas med ofta. Många är de som håller på med radiosegling men man kan konstatera att medelåldern på herrarna (nix – har inte sett en enda dam) som står på bryggan med sina radiosändare på magen runt halsen inte är under 40. Och då är jag snäll… J Nu har jag fått förtäljt för mig att det minsann är rutinerade seglare som håller på. Sådana som har vunnit både SM och VM och till och med seglat Volvo Ocean Race med fullskaliga båtar så vi pratar om segling på blodigt allvar. Det är ingen lek alltså.

10177300_10152328682581116_5904639071305148261_n

Plötsligt städades förrådet eftersom maken behövde någonstans att vara och greja med båten. Det finns nämligen alltid något att göra med den och makens fru (dvs jag) tycker inte att det är lämpligt att han står i köket eller vardagsrummet med den. Ja båten gör ju ingen skada men alla verktyg, lösningsmedel, kondomer (!)… ja – ni fattar. Och allt tar plats och är i vägen. Nu grejar han istället i förrådet som inte varit lika välstädat sedan vi flyttade in för lite mer än 15 år sedan.

Senast han hade varit nere på bryggan och seglat kom han hem lite moloken. Något hade gått snett och ett glapp i båten ledde till att han tappade kontrollen över den. Båten gjorde då vad den är bäst på. Den fortsatte segla – rätt in i dimman – rakt ut på Hakefjorden. Efter att ha letat ett tag utan att hitta den sjösatte han sin andra segelbåt av modellen aningen större (den bakre av båtarna nedan) och seglade ett tag med den istället. Det fanns liksom inte en chans att hitta den som seglat iväg i den dimma som var.

10153821_10152627556692909_7730154595548646221_n

Jag fnissade lite för mig själv när han berättade och såg rubrikerna framför mig: ”Fartygskollision på Hakefjorden” men insåg snabbt att något av de stora fartygen som trafikerar våra vatten nog inte ens skulle märka den.

Vad gör man idag när något kommer bort? Jo, man lägger ut en efterlysning på Facebook. Vad händer då? Jo, efterlysningen delas av vänner och sedan vidare. Just den här efterlysningen nådde även en nyhetssida som i sin tur delade vidare. Många var det som såg just den efterlysningen.

Slutet gott, allting gott på! Båten hittades morgonen efter och maken fick se lycklig ut på fotot som nyhetssidan sedan publicerade tillsammans med en kort artikel.

17104668-o2GQi

De lite uppmärksamma noterar att segelnummer stämmer med det som syns på bilden lite längre upp men inte mycket annat. Kölen är kortare, den här är vit och den andra svart mm mm. Det är därför han behöver förrådet att vara i. Man kan greja massor med en seglande leksak 🙂

Det är bara att krypa till korset

Som mamma till tre musikalnördar (sagt med massor av kärlek) har det varit som att svära i kyrkan när jag sagt att jag INTE är en av Helen Sjöholms allra största fans. Visst har jag tyckt att hon kan sjunga och så men jag har inte riktigt hållit med om ”storheten”. Om och som jag har pikats för detta utan att ändra mig.

Men plötsligt händer det!

I ett fullsatt Cirkus hör jag det. I föreställningen Livet är schlager hör jag det som jag inte hört förut. Det som inte fångat mig tidigare gör mig nu nästan lite kär. Ja, i hennes röst alltså. 🙂

Härmed tillkännager jag alltså att jag tycker att Helen Sjöholm har en fantastisk röst och att jag tyckt fel förut.

Får du möjlighet att se föreställningen så gör det! Den var riktigt bra även om jag nu också har insett att Jöback alltid kommer att ha snyggare kvinnokropp än jag… Så förbenat orättvist. Räcker det liksom inte att han sjunger som en gud?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/ed2/8798633/files/2015/01/img_0959.jpg

Snart är jag nog människa igen

Oj oj oj! Det måste klassas som riktigt nyårskalas när de sista gästerna går hem först halv sju (på morgonen). Tandborstning kvart i sju brukar höra till morgontoaletten men inte så på årets första dag. Men – vid elva var vi uppe igen, för en kort förflyttning från säng till soffa där vi sedan tillbringade resten av dagen med att titta på dåliga filmer.

Snart har jag nog tagit mig igenom jetlagen från nyår…

Vilken rivstart på året!

Nejnejnejnej

Efter en dunderkur med penicillin borde jag vara frisk nu. Eller är det att ha för höga krav kanske? Sista tabletten tog jag i måndagskväll och idag känner jag mig sämre igen och nu på ett annat sätt.

Jag orkar inte med en sväng till – Vill bara få bli frisk nu. Vill ju träna och gå långa promenader men inget funkar. Hostar som en tok och har ont både här och där.

Valet av lunch fick bli ett lite desperat försök att fixa till det hela lite. Vi har en sån där matautomat på jobbet och i den finns en nudelrätt som är tappa-känslen-i-läpparna-stark. Den valde jag.

När väl känseln kommer tillbaka hoppas jag att alla förkylningssymptom är borta. Det borde de väl vara? Eller?