Hjärtligt gärna!

Nu har vi fått besked om att yngsta dotterns 48-timmars EKG hade lyckats dokumentera hennes tackykardi på ett bra sätt. I och med det har handlingarna nu kunnat skickas till kardiologlab för vidare planering av den kommande ablationen (operationen). Jag hoppas att det inte dröjer utan att hon kan få en tid rätt omgående.

Nu har hon även kunnat börjat ta sin medicin igen. Både den hon ska ta två gånger om dagen och den hon behöver ta innan träning. Gissa om det är någon som är taggad att träna handboll igen? Men, det här med att komma ihåg att ta medicinen lär ta ett tag att komma in i igen. En snäll mamma fick idag rycka ut och åka hem för att hämta den åt henne för att sedan leverera den till henne på skolan. Idag kunde hon göra det – andra dagar är det inte lika säkert.

Just nu tycker jag dock att piller är bra! 🙂 men jag hoppas ändå att hon snart kan sluta med dem igen. Sen gillar jag även att jag inte är ensam om att ha träningsvärk. Jösses vad vi ojjar oss.

Han är lite lurig den där Mark

När vi trodde att vi hade lärt oss hans knep överlistar han oss igen. Träningen med Bluewater Girls är verkligen inte förutsägbar. Jag tror aldrig att vi har gjort samma sak någon gång. Påhittigheten hos Mark är verkligen stor.

Även idag fick vi jobba i par. Jag tror att han har kommit på att det är ett bra sätt att få oss att jobba lite extra. Man vill ju inte vara sämre än sin partner liksom. Så – fram med mattor och sen körde vi igång. Det var cirklar till höger och vänster. Ja, liggande på golvet med benen 1 inch (han är ju amerikan) ovanför golvet. Först 25,( eller var det 50?) åt höger och sen lika många åt vänster. Detta och benspark fick vara uppvärmning idag. Stackars, stackars mage… Det kommer göra ont att skratta, imorgon – igen.

Nu var det inte magen som var Marks fokusområde idag. Det tog ett tag för oss att lista ut vad det var och det är här hans lurighet kommer in i bilden. Det kändes ju rätt bra att få luta sig på det ena benet när vi skulle lyfta en vikt snett uppåt bakåt med raka armar. Arm-/bålövningar trodde vi men tji fick vi. Efter ett tag märkte vi att det var betydligt mycket mera benstyrka inblandat än vi trott. Lättlurade är vi nog. Detta och resten av träningen innebär nog att vi kommer att röra oss med försiktiga steg imorgon och redan nu har jag börjat fundera på hur jag ska klara morgondagen utan att behöva sätta eller ställa mig upp… Men det är klart, det är kanske bättre än att uppleva att det är jobbigt att andas efter förra veckans alla armhävningar.

Undra just vad Marks mål är med oss? Det hade varit kul att veta hur hans tankar går.

Jag blir lycklig av att träna

Att träna är en av de saker som gör att jag mår bra, får energi, hittar kraft och rensar hjärna. Träningen bidrar till att göra mig till den jag är.

Idag blev det ett skivstångspass och det sved gott under de sista övningarna. Jag vände lite på vikterna så det blev lite annorlunda för musklerna idag. Jag har märkt det – att musklerna liksom vänjer sig och då gör ju inte träningen samma nytta. Våga ändra lite. Våga göra något på ett annat sätt.

Att våga ändra handlar inte enbart om träning så klart. Våga något nytt. Något som du inte gjort tidigare. Gör något annorlunda. Kanske gör det dig lite lyckligare….

Influensakänning?

När jag vaknade idag hade jag ont i kroppen och under dagen har det bara blivit värre. Det är även tungt att andas och jag har ont i magen. Kan det vara så att jag står på tur att drabbas av den influensa som cirkulerar för visst har jag lite feber också?

Nejdå! Så är det inte! Symptomen beror på träningsvärk efter gårdagens träning med Bluewater Girls. Rapporterna från de andra tjejerna duggar tätt och beskrivningarna är jätteroliga att få ta del av och varje gång jag skrattar åt vad de skriver gör det ont i magen. Någon beskriver att det känns som att brösten är på väg ut genom armhålorna och någon annan att andningsuppehåll är det enda som lindrar smärtan. Är träning verkligen bra? Varför utsätter vi oss för det när det blir sån massiv träningsvärk av det? Och varför gör vi det om och om och om igen?

Det måste bero på Mark. Och träningsvärken, den är egentligen Mark-värk. Eller som någon beskrev det: ”…den bästa av värkar”