Att ha höga förväntningar

Sedan jag fick reda på att jag skulle på julbord på Salt & Sill ikväll har jag sett fram emot det. Jag hade ju varit där tidigare så mina förväntningar var höga.

Ibland när man har höga förväntningar slutar det med att man blir besviken så ju närmare kvällen kom desto mer försökte jag dämpa mina känslor.

Jag hade inte behövt oroa mig. Julbordet var fantastiskt på alla sätt. Med alla sätt menar jag maten, miljön, servicen och sällskapet.

Jag fokuserade på sill och lax och kommer inte behöva äta förrän på julafton efter det. Variationen var oändlig och smakerna spännande. Efter en liten smakbit av det mesta på efterrättsbordet var jag sen mer än nöjd.

Nu kan jag börja se fram emot nästa år – och då vill jag ta med mig maken också. Han har fortfarande aldrig ätit julbord där.

Nytt försök med knäck

Gjorde knäck i söndags och allt verkade perfekt. Tills jag såg den dagen efter. Trots att den stod i kylen hade den smällt till en enda knäcksmet med knäckformar i.

Ett tag funderade jag på att hälla allt i en kastrull, koka upp igen och plocka bort papprena.

Jag tog mitt förnuft till fånga och kokar nu ny knäck istället. Håll tummarna. Jag återkommer med rapport senare.

Nu ska jag skålla mandel.

image

Julbord på lunchen

Åt julbord på lunchen idag. I år var det Jordhammars Herrgård som gällde. De bygger upp en inglasad veranda på baksidan där de dukar upp med allt vad ett julbord ska innehålla. Själv tycker jag att det hade räckt med sill, lax och efterrättsbordet. Om det inte är hemma. Då vill jag ha makens egengjorda Janson också. 

Tillbaka till dagens julbordslunch. Jag höll mig i huvudsak till fiskrätterna och gillade deras variation av sorter. Men – är det ingen mer än jag som saknar grönsaker på julborden? Något som bryter av allt det salta. Och då menar jag inte sötsakerna… Är jag ensam om att sakna det?

De är väldigt duktiga på att pynta och piffa på Jordhammar. De här tomtarna gillade jag lite extra men så är jag ju svag för tomtar 🙂

image