Började laga mat direkt jag kom hem från jobbet. Stekt lax, klyftpotatis, stekta champinjoner och romsås. Och pasta….
Ja, pastan var ju fel men jag hade på fullaste allvar glömt att klyftpotatisen var i ugnen så när maten nästan var klar och jag trodde att jag missat potatisen och inte hittade någon tänkte jag att pasta är bättre än inget.
Nu finns det färdigkokt pasta till imorgon… Och klyftpotatisen gjorde sig faktiskt bättre till fisken än pastan hade gjort.
Hemlagade pannbiffar, fluffigt potatismos gjort från grunden och egengjord lingonsylt. Allt lagat av äldsta dottern. Det ger definitivt en fredag med regn och fem och en halv timmes bilkörning en guldkant.
Något säger mig att även lördagen och sondagen kommer att bli guldkantade.
Jag tror att jag gillar det där med att slinka inom puben så som de gör i England. Det är barnvänligt, opretentiöst och helt accepterat. Dessutom är det ingen som höjer på ett endaste ögonbryn om man har med sig barn dit. Tvärtom uppmuntras det och om barnen äter där ingår glass som efterrätt.
Efter en lång och hård shoppingdag var det i alla fall alldeles perfekt att ställa bilen hemma och sedan promenera till kvarterspuben The Little B, äta lite, dela på en flaska vin, njuta av atmosfären och sällskapet och sedan promenera hemåt igen. Tiden vi var där bara försvann och efter att vi hade ätit färdigt var det ingen som behövde ta hand om disken… Hur bra som helst ju!
Det höll på att inte bli något. På väg till Sundsby och innan jag svängde av 160:an såg jag att bilar hade parkerat längs vägen och jag anade att det var många som, precis som vi, hade tänkt besöka skördedagarna på Sundsby. Mycket riktigt stod det parkeringsvakter vid infarten och de bekräftade mina misstankar. Men ibland ska man ha tur för medan de försökte komma på var jag skulle kunna hitta plats att parkera var det en bil som lämnade så den platsen fick jag.
Trots mörka moln runt omkring sken solen över Sundsby och vi kunde njuta både vackra miljöer och lite trevlig shopping. Tyvärr var det för lång kö till caféet så lunchen där fick skjutas upp till en annan gång.
Lördagslunchen med yngsta dottern blev på Bistro Beo istället och vi blev både nöjda och mätta 🙂
En vän hörde av sig och frågade om vi ville komma över. Tack gärna svarade vi.
Så rätt, så trevligt och så gott. Dessutom blev jag lite kär. I Conrad med C. Och jag som egentligen inte gillar katter…
