Allrakäraste syster

Det flesta böckerna skrivna av Astrid Lindgren är välkända. Sedan finns det andra böcker som är mindre kända (tror jag). En av de böckerna är en av mina favoritböcker från barndomen. Allrakäraste syster. En lite speciell bok som är mysig, läskig, hemsk och tankeväckande. En bok som jag nästan hade glömt bort men som jag ”hittade” och blev påmind om när jag surfade efter en annan barnbok.

Lova att inte berätta, men någon av prinsessorna kan komma att få ett ex av den en födelsedag eller julafton.

Bläddrar, minns och längtar

I och med att vi täckte av båten i söndags vaknade längtan. Längtan att lägga loss och segla iväg. Gärna då tidigt så att vi nästan är ensamma ute. Jag bläddrar bland lite bilder i iPaden och längtar ännu mer. Det är första turen förra året, till Mollösund. Då när det var jättefint väder och dimman sedan kom från ingenstans. Det är bilder från påsken. Påsken med det fantastiska vädret då vi hann med Fiskebäckskil, Bohus Malmön, Smögen, Hållö och Gullholmen. Då när vi till och med kunde ta en lite avstickare med båten till Lysekil för att träffa Sintra som då var tre veckor gammal.

Jag fortsätter bläddra bland bilder och minns och längtar ännu mer…

20120313-200016.jpg

20120313-200235.jpg

20120313-200400.jpg

20120313-200531.jpg

20120313-200625.jpg

20120313-200744.jpg

20120313-200859.jpg

20120313-200947.jpg

Kontrasternas dag

Efter frukost med både godsaker och bubbel tänkte vi oss ut på stan en sväng. Vi åker gärna kollektivt när vi är ute och reser men idag fick det bli taxi. Det var strejk på tunnelbanan. Det där med shoppingen kunde vi ju i och för sig skippat. Jag hittade ändå inget. Det roligaste vi hittade var nog den här klockan. Fråga mig inte hur den funkar men funkar gör den… Det gröna är någon slags vätska och den rör sig genom ett invecklat rörsystem.

20120218-200739.jpg

Efter en mellanlandning på hotellet promenerade vi sedan ner mot checkpoint Charlie och vidare till Topographie des Terrors. En del av muren finns bevarad och där finns även en permanent utställning om SS som hade sitt högkvarter på just den platsen.

20120218-201106.jpg

20120218-201127.jpg

Det var en väldigt saklig och relativt nedtonad utställning. Jag är osäker på om dagens ungdom hade kunnat ta till sig eller för den del förstå exakt HUR hemskt det var. Kommer historien att tyna bort…? Även utställningen om Stasi var saklig… Frågan är om barn födda idag och som aldrig har hört om ”muren” som en verklighet kommer att förstå? Även om den är högst påtaglig om man vet var man ska titta.

20120218-201616.jpg

Vad vore sedan ett besök i Tyskland utan en ordentlig Wienerschnitzel? Och en god öl? Ölen fick maken stå för medan jag gladeligen proppade i mig en enorm men väldigt tunn (och delikat) Wienerschnitzel.

20120218-201831.jpg

Nej, ingen träning idag heller… Och imorgon åker vi hem. Rätt tidigt. Nio timmar räknar vi med att det k ommer att ta.

Historia är inte långt bort

Vaknade i morse med sprängande huvudvärk som inte blev bättre av värktabletter. Istället kröp jag tillbaka ner i sängen. Efter lunchtid släppte den tack och lov och jag har inga andra känningar. Det hade ju varit lätt att misstänka en antågande förkylning men peppar peppar…

Maken lånade för några veckor sedan en bok av en granne. Det var hans (grannens) farfar som hade skrivit den. Han föddes på Klädesholmen 1919 och boken är i stort sett en beskrivning med hans egna ord om sitt verksamma liv. Jag fick bland annat läsa om hur han smugglade ut norrmän ur Norge under kriget…

Säkert är hans beskrivning något som många äldre runt om skulle känna igen sig i och på samma gång är det en beskrivning som få unga idag ens skulle kunna sätta sig in i eller förstå.

Historia finns nära oss men vi måste ibland leta efter den eller åtminstone hålla ögonen öppna. Nu ska jag försöka få yngsta dottern att vilja läsa boken också.

20120206-154829.jpg

Flämslätts ledargäng 1988

Bästa ledargänget ever! Åtminstone om man frågor någon av oss sex som var med och ledde det hela:-)

Under fyra veckor (9 juni – 10 juli) tillbringade vi och ett fyrtiotal konfirmander dygnets vakna timmar (samt de timmar konfirmanderna borde ha sovit) tillsammans på Skaras Stiftsgård Flämslätt. Flämslätt ligger mycket naturskönt vid Flämsjön mellan Skara och Skövde. Några av oss ledare kände, eller kände till varandra sedan tidigare och det vi inte kände eller kände till efter de fyra veckorna var nog inte värt att veta. Roligt hade vi. Superroligt! Och vad mycket man hinner glömma på 23 (!) år.

Igår träffades vi nämligen igen. Fem av sex ledare träffades hemma hos en av oss, i Varnhem. Tänk vad många år som har hunnit gå och vad mycket alla har hunnit uppleva men ändå hur lika alla var sig. Det blev en resa i nutid och dåtid och dåtiden hjälptes vi åt att fylla i åt varandra. Var och en av oss hade egna minnen från den där sommaren för många många år sedan och tillsammans skrattade vi gott åt bus, dråpligheter och annat som plötsligt var så nära i tiden igen.

Förhoppningsvis ses vi inom en snar framtid igen och med snar framtid menar jag innan ytterligare 23 år har gått. Kanske blir det då på Flämslätt…