I år skulle vi fira jul hemma hos oss tillsammans med makens föräldrar. Pga sjukdom blev det tyvärr inte så och vi fick istället planera för en dag med bara vår egen familj, vilket i sig skulle bli jättemysigt.
Så kom telefonsamtalet. Det var en överraskning på gång. En hemlis för mamma. De skulle komma till kvällen och skulle även ta med sig min farmor och en av mina farbröder. Det blev tårar (av glädje), många skratt, massor med god mat och till och med några julklappar 🙂
En underbar julafton blev ”underbarare”!
Vardagen har så sakteliga – äh, vem skojar jag med? Vardagen har kastat sig över mig igen och resan till Teneriffa känns redan avlägsen. Något som däremot inte känns avlägset är alla skratten. Vilken underbar resa det var och vilka minnen!
Tänker på att jag klappade en orm. Det tog lång tid och jag tvekade många gånger men jag gjorde det! En eloge till ormskötaren som var oerhört rutinerad och lugn. Men jag har nog aldrig mått så fysiskt illa inför att göra något som jag gjorde då.
Tänker på att jag faktiskt lärt känna min engelske svåger. Vi har aldrig tillbringat så många dagar tillsammans som nu. Lillsyrran i England likaså. Det var säkert 10 år sedan jag var med henne i hel vecka.
Tänker på att mamma fick ha hela sin familj runt sig och bara vara och bara umgås. Ler vid tanken av hur hon gick omkring och mös hela tiden. Det är hon värd! Vilken födelsedag hon fick!
Allt inramat av en ljuvlig miljö i ett härligt klimat.
