Visst är kroppen finurlig. Den talar om så många saker för oss – om vi vill lyssna på den, och det gör vi väl? Framförallt lyssnar vi på den när vi mår bra. Ni vet den där goa känslan i kroppen som bara vill ha mer. Vi riktigt njuter av den (även om vi inte gärna vill ”skryta” med den. För inte är det ofta som någon, när jag frågor någon hur de mår, svarar:
Tack – jag mår så otroligt bra. Jag är glad för ditten och lycklig för datten för att inte tala om ….
Nej – istället är svaret tillbaka ett kort
Bara fint – själv då?
Utan att reflektera över det. Nej, oftast inte heller jag. Och det är inte bara när vi mår superbra som vi svarar utan att reflektera utan oftast.
För några år sedan, i samband med yngsta dotterns första ablation (hjärtoperation) mådde jag inte särskilt bra av förklarliga skäl. Ändå svarade jag glatt att jag mådde fint när någon frågade (med tillhörande leende). Till slut kom jag på mig själv och rättade mig och svarade att jag inte alls mådde bra. Då blev det konstigt. Vi vet liksom inte hur vi ska bemöta någon som svarar att de inte mår bra. Det blir lätt lite krystat.
Nu var det inte det här jag hade tänkt skriva om när jag började med inlägget utan när kroppen talar om olika saker för oss. Som när vi har mycket, eller åtminstone lite för mycket runt omkring oss. Då vill kroppen få oss att ta det lite lugnare. Huvudvärken dyker upp – vi tar en tablett, vi blir hungriga oftare – vi äter mer, trötthet – mer kaffe osv. På mig sätter det sig oftast i ryggen (har en skada där) därav rubriken. Ryggen är min svagaste länk och där min stress sätter sig. Det intressanta är att det inte bara är den negativa stressen som sätter sig där utan även den positiva. Där är kroppen inte så smart. Den känner nämligen inte skillnad på kul och jobbigt.
Under veckan har jag haft ont i huvudet – tagit huvudvärkstablett, varit trött – ökat kaffeintaget och nu fått duktigt ont i ryggen. Fick det mig att hajja till? Inte då. Jag skyllde på influensavaccinet. Det var lättare än att sänka tempot. När jag väl kom på det föll alla pusselbitar på plats. Då blev det lättare att ta tag i det också och av någon anledning kunde jag även prioritera bättre då.
Ikväll tänker jag prioritera träning. Det vet jag att jag mår bra av! Framöver tänker jag försöka (tänker inte lura mig själv) att faktiskt vara mer uppmärksam på vad kroppen talar om för mig och då agera på rätt saker.
Så tänker jag idag – kanske tänker jag annorlunda imorgon men då får det bli så 🙂
