På stranden på Dyrön träffade vi Raffa, en 8 månader gammal storpudelvalp. Sintra och Raffa lekte en stund innan vi tog oss vidare för vår promenad längs Dyröleden men innan dessa blev det ett och annat ”hopp” som de glada hundarna gjorde.
Inget snack om saken. Stammen var ”knäckt” rätt långt ner och det måste ha skett nyligen för träet så rätt färskt ut.
Många ”snören” är det på en segelbåt… fast det här är inte en segelbåt. Det är en segel…eh…vagn…lådbil. Det är en Astrakan. Sen heter det ju inte snören på en båt – det vet väl alla!
Just nu kan man se segel…eh…vagn…lådbilen på Båtmässan i Göteborg. Där såg jag den igår.
Igår var en sån där dag då jag djupt ångrade att jag inte hade med mig kameran till jobbet. Systemkameran alltså. Annars är jag mest av uppfattningen att bästa kameran är den man har med sig och då duger den som finns i min iPhone 5s alldeles ypperligt.
Trots att jag haft samma utsikt från jobbet i många år har jag nog aldrig sett det jag såg. Allt såg ut som akvarellmålningar. Till stor del berodde det nog på det ”soldis” som sakta men säkert lade sig mellan himmel och hav. Otroligt vacker var det. Förunderligt vackert.
Plötsligt bara stod han där – tjuren. Han hade nog stått där ett tag men var väl ”dold” i busken. Eller ja, han trodde nog det. När vi väl hade sett honom tyckte vi nog att han syntes rätt tydligt men å andra sidan tog det ju en stund för oss att upptäcka honom. Ingen av de åtta hundarna såg den dock så vinden måste ha legat på från ett annat håll.
en lisa i livet 