Sjukgymnasten frågade om jag kunde tänka mig medicinska yoga och sade att det fanns god förhoppningar att värken i axlar och nacke skulle kunna bli bättre med det.
Varför inte tänkte jag. Efter att ha gått hos honom sedan i november och fortfarande ha ont kunde det ju inte skada.
Så, där låg jag då på golvet, med sju andra och gjorde tre andningsövningar. Som ska hjälpa. Sägs det. Om jag tror på det? Njae… Men jag ska ge det alla sex gånger, det ska jag.
Maken pysslar ju med radiostyrda segelbåtar i lite olika storlekar och idag var det dags för det som kallas IOM Vårmöte 2016. Jag bidrog med cafétjänst och sålde mackor, kaffe/te, korv, dricka och kexchoklad till alla frusna deltagare. Egentligen var det inte superkallt men vinden bidrog med köldfaktor.
Jag valde att inte följa med seglarna på middagen utan åkte hem till Philip för långpromenad och lite egentid.
Ja – och så musslor och krabba 🙂
Så kan en lördag också se ut…
Hickade till ordentligt när jag kom ut i köket. Kyl och frys var pimpade på ett sätt jag ALDRIG hade kommit på. Hann tänka tanken och undra hur han kunde tycka att det var snyggt tills jag kom på att det var seglingstävlingar i helgen och att skyltarna hör till den aktiviteten.
Phu!!!
Jodå. Jag lever och är förhållande frisk. Men med köket klart gick luften typ ur mig. Toppat med en förkylning och ett ganska jobbigt återfall med tennisarmbågen orkade jag inte riktigt skrapa ihop mig och skriva även om det egentligen fanns massor att skriva om. Som middag hos vänner, påsklunch med mor och svärfar, middag med ett gäng seglarvänner (japp, funkade finfint med nya köket) och drönarflygning med familjen Fitterbittan där fru Fitterbittan även passade på att försöka upp(ner)fostra våra hundar :-).
Ja, och så hann vi med ett hundbus med en hel hög rödvita snurrskallar (welsh springer spaniels) och i och med det också lite test av min nya fina kamera som jag fick av maken för några veckor sedan. Vi kan väl konstatera att det kommer att ta ett tag att lära sig den men oj vad kul vi kommer att ha tillsammans.
Men det där med tennisarmbågen och hur ont jag haft i rygg och nacke kopplat till det vill jag inte vara med om igen. Nu håller vi tummarna att det har vänt på riktigt.
Jag har fått lite frågor om gasspisen och hur den är installerad och tänkte försöka beskriva lite.
Gasspisen, eller snarare gashällen, är infälld i bänkskivan på samma sätt om en elektrisk spis. Man behöver ha en lite tjockare skiva och också titta på hur djupt delarna sticker ner under. Vi valde en skiva som är tre cm tjock och fick ha en lite grundare låda (trots extra djup bänk) under spisen. Istället för en 70 cm djup blev den 60 cm.
Tändningen till spisen är elektrisk så en elkontakt finns monterad bakom också. Men – skulle det vara strömavbrott går det att tända med en tändare eller tändsticka.
I och med att spisen är på en yttervägg var det enkelt. Installatören borrade bara ett hål rätt igenom väggen där ett låsbart skåp noterades.
I skåpet står sedan två stycken gasolflaskor (P11) som är sammankopplade på så sätt att när den ena flaskan tar slut slår den automatiskt över till nästa. I och med att det också finns en mätare som talat om hur mycket gas det finns kvar i flaskan kan man då byta den tomma i god tid innan den andra också är tom. På så sätt står vi aldrig utan gas. 
Givetvis har vi ett gaslarm inne och det är monterat under skåpet där spisen sitter. Gas är tyngre än luft och skulle en läcka uppstå ”rinner” den ner och då låter larmet.
Jag har alltid varit kluven till gasspis. Kontrollbehovet kickar in även om jag gillar hur snabbt man tex reglerar värmen… Nu har vi den och det känns faktiskt bra. Installatören var väldigt bra och pedagogisk och jag känner mig helt trygg.
Det ska bli riktigt roligt att lära känns spisen och laga mat på den.
en lisa i livet 