När tiden bara rusar

Plötsligt har det blivit vecka 50. Hur gick det till? Jag tycker inte att det var länge sedan det var sommar, sol, 30 grader i luften och 25 grader i vattnet. Den här hösten har verkligen bara försvunnit. Visst var det varmt långt in i november och mest troligt är det just det som ställer till det i tidsuppfattningen för mig.

IMG_0718.JPG

Idag är jag lite extra glad att solen skiner. Tänker jag efter gjorde den det även i går och i lördags. I söndags däremot var det nattsvart från morgon till kväll. Nattsvart med ösregn och massa vind. Då var det rätt lätt att längta tillbaka till sommaren som var. Nu hoppas jag att solen får vara kvar och att det fortsätter att vara kallt. Det får till och med gärna komma lite snö för när mörkret lagt sig är vet verkligen M Ö R K T. Bäcksvart typ. Det märks att vintersolståndet närmar sig. Efter det blir det ljusare igen och innan vi vet ordet av är det sommar igen. Eller?

Bara 12 dagar kvar nu då!

Men först tar vi väl tag i ett ordentligt busväder. Det ser ut att bli rätt blåsigt här från midnatt och en bit in på förmiddagen imorgon.

vind

 

Vad gör man inte för dem man älskar?

Sintra började löpa i veckan som gick och hon är typ jätteynklig. Det finns, i hennes ögon, ingen annan som det är mer synd om än henne just nu. Hon bara ligger och tittar på oss med ledsna ögon. Det här är ett lite nytt beteende som hon visar och troligen har det att göra med att hon varit dräktig (även om det sedan tyvärr inte blev valpar). Allra helst vill hon ligga i vår säng och hon smiter upp i den så fort hon bara kan (och vi inte ser).

Största problemet tycker jag är att hon inte äter. Troligen mår hon lite illa så matlusten är puts väck. Jag är glad att vi den här gången lyckats ”göda” henne inför löpet så att hon har lite att ta av med det märks redan att hon tappar i vikt. Där har nu operation mata Sintra kört igång. Det innebär att det i kylen finns köttfärs, leverpastej, lax och grädde, allt avsett för Sintra. Och det innebär också att jag nu kan hamna sittande framför henne (där hon ligger), på golvet, vid hennes säng, under bordet… och där handmata henne. Jag delar köttfärsen och leverpastejen i bitar och matar henne med, jag håller fram en skål med grädde så att hon dricker. Ja, jag (och vi) gör allt för att hon ska äta och dricka. När hon till och med ratar grisöron vet man att det är något som inte stämmer… Hade hon inte löpt och hade vi inte vetat att hennes mormor var likadan hade vi nog blivit riktigt oroliga. Det är ju inte så att hon är stor i maten från början så ett sånt här avbräck märks rätt tydligt i omfång på henne.

Vi får hoppas att matlusten kommer tillbaka efter löpet. Till dess fortsätter vi att truga henne. Det finns liksom inget alternativ. Hon behöver all energi hon kan få.

IMG_0703.JPG

En kanondag på alla sätt

Äldsta dottern fyller år idag och eftersom hon bor långt härifrån tänkte vi nog att vi skulle få fira henne när hon kommer hem i jul. Nu blev det inte så utan istället helt fantastiskt.

Hon jobbar som församlingsassistent (pausar prästpluggandet lite) utanför Uppsala och har bl s en tjejgrupp där som kallas för Sisters. Hon och tjejgruppen var i Göteborg över helgen och idag passade de på att medverka i Högmässan här i hemförsamlingen. De sjöng och jag grät en skvätt. Konstigt nog verkar jag ha blivit aningen gråtmild på äldre dagar. Jättefint var också när dottern och jag, hand i hand, gick fram för att ta emot nattvarden. Det betydde mer för mig än jag trodde.

Efter mässan bjöd jag alla på lunch och huset fylldes med tjejerna och deras ledare. Extra roligt var det just eftersom vi i och med det fick möjlighet att fira dotterns födelsedag med både sång, presenter och glass. Tänk vad viktig familjen är.

När alla hade åkt igen hanns det med att baka saffransbullar med mandelmassa och julmysa så dagen blev jättelång.

IMG_0711.JPG
Och jag säger som kyrkoherden sade

Låt oss göra detta till en tradition.

Vilken soppa

Igår följde jag budgetdebatten med efterföljande omröstning med mellandottern på åhörarplats i Riksdagens kammare. Jag fick löpande korta uppdateringar och är fortfarande aningen avundsjuk på henne för att hon fick vara med när historia skrevs. Bara ett par minuter innan omröstningen skickade hon en bild men texten ”Det går att ta på luften just nu”.
En presskonferens senare var det rörigt värre, det skyldes till både höger och vänster (kanske mest höger om jag tänker efter) och snart är det full valkampanj igen. Vilken soppa!
Idag har jag inte orkat engagera mig alls om tyckanden hit och dit utan lämnar det dithän för stunden. Tids nog hoppas jag att det blir lite mer sakliga diskussioner och en budget för 2015 är ju i alla fall klubbad.
Nä – det blir nog till att klä granen istället. Det känns liksom mer rätt i tiden just nu.

Nejnejnejnej

Efter en dunderkur med penicillin borde jag vara frisk nu. Eller är det att ha för höga krav kanske? Sista tabletten tog jag i måndagskväll och idag känner jag mig sämre igen och nu på ett annat sätt.

Jag orkar inte med en sväng till – Vill bara få bli frisk nu. Vill ju träna och gå långa promenader men inget funkar. Hostar som en tok och har ont både här och där.

Valet av lunch fick bli ett lite desperat försök att fixa till det hela lite. Vi har en sån där matautomat på jobbet och i den finns en nudelrätt som är tappa-känslen-i-läpparna-stark. Den valde jag.

När väl känseln kommer tillbaka hoppas jag att alla förkylningssymptom är borta. Det borde de väl vara? Eller?