Den ursprungliga buketten har sedan länge förpassats till komposten men innan jag slängde den plockade jag ur några kvistar som jag ställde i en liten vas.
Det blev en vacker vårig bukett som nästan blir finare för varje dag.

Avsnitt efter avsnitt avverkas och snart har vi sett säsong två också. Jag kan inte riktigt förstå att jag har missat serien fram till nu.
Ett par, tre avsnitt knäcker vi varje kväll. Tur att vi varken följer OS eller mängder med andra serier på tv’n.
Dexter är ruggigt bra och dessutom väldigt beroendeframkallande.
Ser dig i Härliga Hund
Så stod det i en kommentar på en av mina bilder på Instagram. Jag svarade med mängder av frågetecken och fick en bild tillbaka.
Då kom jag ihåg. Jag hade ju taggat en av mina Instagrambilder med #tidningenharligahund just för att kunna komma med. Samma bild har jag med i Fotoutmaning 2014 som mitt tionde bidrag med temat ”träff”
Nu måste jag ju köpa tidningen.
Ungefär var åttonde månad har hon löpt, vår Sintra, och nu väntar och väntar vi. Tanken är att hon ska paras när det väl är dags och vi hoppas så klart att det ska ta sig och bli valpar. Vår lilla skrutta ska bli mamma. Men det är klart, hon är tre år och tre år i en hunds värld är hela 27 år ju – typ. Första året är ungefär 13 människoår och därefter är varje hundår lika mycket som sju människoår.
Ändå minns jag det som i går när hon var liten. Superliten. Fem veckor gammal liten. Då när hon som första valp i kullen, nyfiket kröp fram mot mig och till och med vågade sig på ett par nospussar (Sintra är den av valparna som har ett hjärta i pannan).
Vi fortsätter vänta på att hon ska börja löpa och nu börjar det komma fler och fler tecken. Skälligheten till exempel och att hon vill ut och kissa hela tiden. Snart drar det nog igång.
Hoppashoppashoppas!