en lisa i livet

Vi kom hem igår. Lade till, hann hem och packa ur bilen innan skräpvädret slog till. Det där med att vi valde att gå till Läsö istället för Säby blev ett mycket bra taktiskt val.

52 nm blev det och det i rätt mycket sjö. Philip sov nästan hela vägen och verkar ha lärt sig att det är bättre att ligga still istället för att vara upp och gå när båten rör sig uppåt och neråt och i sidleds. Vi som har två ben kan tycka att det är lite svårt med balansen ibland men han har fyra ben…

På vägen över såg vi både tumlare, döda sälar, plastdunkar och färgburkar runt båten. Tumlarna var helt klart min favorit.

Under eftermiddagen och kvällen fick vi rapport från kompisarna i Splash. De låg kvar i Säby och fick riktigt skräpväder över sig med vindtoppar på runt 20 m/s. Den styrkan har vi klarat oss från den här semestern. Som mest tror jag att vi haft 13 m/s och det när vi varit på väg.

25 nätter i båten blev det på semestern. 1  Sverige, 22 i Danmark och 2 i Tyskland. Riktigt nöjd är jag och det känns ok att vara iland igen. Nu blir det några lugna dagar att landa på innan det är dags att återvända till jobbet igen.

 

Det var kanonväder och vi lyckades ducka regnskurarna. Så mycket kanonväder att vi ändrade våra planer mitt i. I stället för att gå de 20 nm till Sæby som vi hade tänkt, blev det Østerby på Læsø och 39 nm. En stor del av anledningen låg i att kompisbåtarna Caprice och Alinde också låg där. Dem hade vi inte sett på nästan tre veckor. 

När vi kom till Læsø fick vi en kanonplats och blev förvånade över hur lite båt här är. Har aldrig varit med om så lite faktiskt. 

Det blev ett mycket trevligt återseende med grill och umgänge på bryggan. Vi hade planerat att äta ute idag men kompisbåtarna fixade mat så det räckte till oss också. 

Imorgon går vi mot Sverige. 

På väg mellan Bønnerup och Hals satt jag och tittade ut över havet. Det är vackert med blå himmel och solglitter i vattnet. 

Molnen var vita och fluffiga. 

Sedan tittade jag åt andra hållet. 

Det tog ungefär två minuter och sedan hade vi regnet och vinden över oss. Utkanten av det i alla fall.

Värre blev det när vi närmade oss Hals. Den skuren fick vi rakt över oss med noll sikt. Maken styrde, jag höll koll efter båtar och Philip hittade bästa och torraste platsen.

Maken var inte riktigt lika torr. 

Tio minuter senare lade vi till i strålande solsken.