Nästan så att jag inte trodde på det

Med regn och kallt och vind och rugg kändes det inte som att vi skulle komma iväg. Det var ju i alla fall inte inbjudande att kasta loss och styra stäven norrut. Men efter att ha stuvat mat, ungdomar och hundar tog vi ändå beslutet och vi lossade förtöjningarna för att gå mot Mollösund.

20140418-225006.jpg
Tajmingen visade sig vara perfekt eftersom kompisbåten Alinde också dök upp.

Ju närmare Mollösund vi kom desto bättre blev vädret och vi fick en skön dag i solen.

20140418-225310.jpg

20140418-225342.jpg
En bra början på årets premiärhelg ute med båten. Nu hoppas vi att vädret håller i sig för imorgon går vi längre norrut.

Nej – jag ser inte dubbelt

Vart jag än går finns de där. Rödvita och i vägen :-) Två är de. Två av samma sort.

Vi är hundvakter. Eller yngsta dottern är men det blir ju liksom vi ändå. Söta Polly är hos oss under en vecka. Tyvärr kunde hennes familj inte ta med henne till fjällen eftersom det visade sig att man inte fick ha hund i stugan som de skulle bo i. Yngsta dottern hade påsklov och ställde gärna upp som hundvakt åt Polly.

Desktop2

Sintra, som är i slutet av sitt löp tycker väl att Polly är lite väl på som vill leka. Hon vill ju själv helst ligga och tycka synd om sig själv. Men visst går de två bra ihop och leker så att mattorna flyger emellanåt.

Till helgen ska Polly få följa med oss ut och segla. Det blir spännande men troligen går det hur bra som helst. Sintra är ju superrutinerad och Polly följer Sintra som en skugga så gillar Sintra att vara på båten kommer Polly också att göra det.

 

Nu är det bara att vänta

I helgen fick Sintra så åka på kärlekssemester. Fast så mycket kärlek och uppvaktning tror jag inte att det egentligen var. Mer pang på typ.

Kennelmatte fick hastigt för sig att åka till kenneln där den tilltänkte kavaljeren finns redan på fredag eftermiddag och det var först sent på kvällen som vi fick reda på att de tu hade träffats och ”nästan” fått till det. Istället blev det date både på lördagen och söndagen och då gick det tydligen hur bra som helst. Vår lilla (!) verkade tycka att det nog kunde gått bra även med den kastrerade taxen som fanns i familjen också… Oj oj oj säger jag.

Nu är hon hemma hos oss igen och vi kan bara vänta. Vänta på att få se några tecken på att hon faktiskt blivit dräktig och att hon då blir mamma runt midsommar.

Oj, vad tiden kommer att gå långsamt nu….