Maken fyller år idag och borde blivit uppvaktad med skönsång, paket och frukost. Men inte idag inte. 

Nej, idag serverade han mig kaffe vid sängen, hjälpte mig på med kläder, dukade fram frukost och annat jag kunde överleva på matmässigt under en dag vid soffan innan han åkte till jobbet. Jag kunde inte ens ge honom hans present… Den fick jag be honom hämta själv. 

När han sedan kom hem från jobbet baxade han ut mig på altanen för en dos sol innan jag återigen hamnade liggandes i soffan och vännerna som skulle kommit och ätit tårta fick besked om att komma en annan gång. 

Som grädde på moset behöver han hjälpa mig med nästan allt. Inte ens duscha klarade jag helt själv. Trots nyinköpt pall i duschen och plastpåse på foten. 

Nej! Han är helt klart värd en mycket bättre födelsedag. Nästa år får jag se till att inte opereras dagen innan.