Idag ställde vår kennel till med ettårskalas för Gnista och hennes bror Jaspis. Vi höll till på Orust hundägarförening och det var komplett med godsaker till både två- och fyrmeningar. Självklart blev det även paketutdelning till ”valparna”.

Innan vi gick inomhus och fikade fick hundarna leka i den stora inhägnaden och det busade så det stod härliga till. Det var ingen tvekan att Gnista kände igen varandra och mormor Jess, nannyn Jojo och Philip hängde på allt vad de kunde också.

Jag hade inte sett Jaspis sedan han flyttade till sin familj så det blev nästan lite av en chock att se honom. Han är en kopia av Sintra och jag kunde inte låta bli att gråta en lite skvätt några gånger. Usch vad saknaden fortfarande slår till ibland.

Nu hoppas jag att det inte dröjer lika länge till nästa gång syskonen ses. Och att jag är lite mer förberedd på hur lik sin mamma Jaspis är.