Jag? Hårmodell?

När jag först fick frågan trodde jag att det var ett misstag. Hårmodeller är ju unga och snygga 🙂 sen förstod jag. De behövde någon som var ”svårfärgad” och där passar jag definitivt in. Jag vet inte hur många gånger som den nya snygga färgen bara runnit av i första tvätten. Dessutom är det inte alltid att färgen täcker så visst var jag (egentligen mitt hår) ett lämpligt modellobjekt.

Tre olika färger plus en på längderna och siffror som skrevs ner på spegeln och plötsligt hade fyra timmar gått. Nej, helt täckte inte färgen och först efter nästa hårtvätt vet vi om den har fastnat på riktigt. Extremt väl omhändertagen blev jag dock. Rakt igenom. Och färgen, som den ser ut nu, är supersnygg!

20131025-234437.jpg
(Det togs före- och efterbilder men dem har jag inte sett än)

Inte välkommen alls

Jag sover, sover lite till, hostar och snorar. Letar nässpray och alvedon. Ingen mat smakar så mest lever jag på nyponsoppa även om mellandotterns lunch gick ner, tyvärr utan att jag kände vad den smakade… Värst är nog huvudvärken. Den vill inte riktigt ge med sig. THE monsterförkylning verkar ha drabbat mig. Och ja, jag tycker lite synd om mig.

Tvärnit för höstprakt

Har kört vägen en del gånger den sista tiden och varje gång tänkt på hur vackert det är och att jag borde haft systemkameran med mig. Igår struntade jag i det och tvärnitade ändå. Tvärnitade och tvärnitade förresten, det var nog mer en lite hastigare inbromsning…. Iphonen fick duga.

Västsidan om Göta Älv i Trollhättan bjöd på en färgexplosion och det var nog lite i sista stund som jag fick med löven på bild. Åtminstone medan de var kvar på träden. Till och med solen tittade fram en kort stund.

20131020-115815.jpg
Det är nog bara att inse att den höstprakt vi kunnat njuta av och som mer och mer gått från klara färger till bruna nyanser nu kommer att övergå till kala träd och löv på marken istället. Sen kommer snön….

Det där med att släppa sargen

Efter att ha gömt mig bakom hel- och halvautomatiska lägen på systemkameran i många år är det faktiskt riktigt läskigt att nu ta ALLA bilder med manuellt läge inställt. Läskigt kanske inte är ordet men jag kan ju inte påstå att jag känner mig trygg med det. Samtidigt lär jag mig massor, verkligen.

Som natten till söndagen. Det var stjärnklart ute och vid veckans genomgång på fotokursen hade vi gått igenom just mörkerfotografering. Kamerastativet åkte fram och jag svor både en och tretton gånger innan jag faktiskt insåg att jag hade lyckats. Stjärnorna syntes på bilden.

20131015-222322.jpg

När jag kom till jobbet idag var jag glad över att jag hade kameran med mig. Ljuset var fantastiskt och Jag blev riktigt nöjd med bilden på Stenungsbaden.

20131015-222811.jpg

För att inte tala om när jag skulle gå hem. Den solnedgången och de färgerna kunde jag bara inte låta bli att föreviga. Motljuset ställde till det en hel del men till slut hade jag fått bilden jag var ute efter.

20131015-223114.jpg

Sen är det ändå som jag alltid påstår, att den bästa kameran är den man har med sig. IPhone funkar rätt bra när den är det enda alternativet som finns. Så var fallet på lunchpromenaden med Sintra. Eller så var det så att det var motivet som gjorde den bilden 🙂

20131015-223439.jpg

Jag är riktigt glad att jag valde att anmäla mig till fotokursen!