Det här med att bara få vara en i mängden när man tränar är nytt för mig. Nytt och lite ovant. Visst har jag varit där förut men det var så väldigt länge sedan. Som funktionär och ledare på Friskis under en mängd år har många vetat vem jag är och på så sätt har man alltid haft lite ögonen på sig. Man (läs jag) har också tagit på sig ett visst ansvar att vara en förebild och positiv person i sammanhanget. Nu tror jag inte att jag gjort särskilt mycket våld på mig själv i den rollen eftersom jag i grund och botten är positiv av mig men ansvaret har funnits där.
När jag nu tränar på ett nytt ställe och ”bara” tränar för min egen skull är jag återigen en i mängden. Lite anonym till och med, och det kommer nog att ta en bra stund att vänja sig vid det. På gott och ont. Mest gott förstås. Tänker till exempel på alla nya människor jag kommer att lära känna men även på att jag kan få ha en lite sämre dag utan att få dåligt samvete för det.
Det blir nog riktigt bra det här.
En medelålders man i min närhet bjöd på dagens skratt.
Vissa beslut är lätta att ta. Andra är svårare. Ett beslut som varit svårt att ta men som nu är taget är att jag slutar som ledare på Friskis. Det kommer att kännas tomt och det kommer att kännas konstigt men det känns ändå helt rätt.
