Plötsligt bara stod han där – tjuren. Han hade nog stått där ett tag men var väl ”dold” i busken. Eller ja, han trodde nog det. När vi väl hade sett honom tyckte vi nog att han syntes rätt tydligt men å andra sidan tog det ju en stund för oss att upptäcka honom. Ingen av de åtta hundarna såg den dock så vinden måste ha legat på från ett annat håll.
Mellan de olika hagarna längs vattnet fanns en ”övergång”. Lite tricky var det att få hundarna att välja den vägen och inte hoppa över gärdesgården och taggtråden… Usch, vill inte ens tänka vad som kunde ha hänt. Lyckligtvis verkade hundarna förstå att det även de skulle välja övergången, både på dit- och hemvägen.
De finns på många olika ställen men oftast förknippar man (läs jag) dem till gröna ängar och öppna vidder. Men en ”hage” kan ligga på lite olika ställen. Lördagens promenad gick längs stranden och plötsligt såg jag att det låg flera olika hagar längs vattnet.
Ett av de teman som jag var övertygad om att jag skulle byta bort mot ett eget tema var just ”dagsmeja”. Ända till idag. På lunchen.
Det var vår i luften och snön som smälte riktigt porlade på gatan. Är inte det ”dagsmeja” så säg.
Jag har aldrig förstått mig på de som kan stå där, framför en enarmbadbandit, och mata mynt och dra i spaken. Gång på gång på gång.
Denna ”kvartett” hade jag uppsikt över under resan mellan Sverige och Tyskland och det var en strid ström med spelare. Det jag kunde notera vara att det också var många barn. Små barn som knappt nådde upp. De hade påsar med mynt och tanken som slog mig var att föräldrarna kanske använde sig av dem som lite barnvakt. Kan det vara så tro?
en lisa i livet 