Det är svårt att inte bli på gott humör på morgonen när man drar ifrån gardinerna och dagen ser ut så här:
Nu måste jag bara komma på ett sätt att förstora bilden och fästa den på utsidan fönstret så att det alltid ser ut så…
Tur bara att maken inte ringde och väckte mig tidigt imorse. Det höll han på att göra. Läs här.
Jag stödjer Hjärt- Lungfondens insamling ”Alla barnhjärtans månad”. Gör det du också.
Så här står det om årets kampanj på deras hemsida:
I år är målet att samla in pengar till Gertrud – ett avancerat rikstäckande videonätverk för Sveriges barnhjärtkliniker. Med hjälp av detta nätverk kan hjärtebarnen få tillgång till samma specialistvård, oavsett var de bor. Pengarna ska dessutom räcka till minst tre doktorandtjänster inom barnkardiologi.
SMS:a BARNHJARTA 289 namn* till 72901 och du skänker 30 kr till Hjärt- Lungfonden
*ersätt namn med ditt eget namn
Äldsta dottern ringde och berättade att hon varit på möte med stiftsadjunkten i Uppsala idag. Hon blev där godkänd till antagningskonferensen. Om hon ville kunde hon vara med på konferensen redan i höst. Hon valde dock att skjuta upp det till nästa höst eftersom alla papper skulle vara inne på måndag annars och det var mycket som skulle fixas. Istället väljer hon att prioritera sin tenta. Klok tjej det där…
Det här att hon blivit godkänd är jätteroligt och bra, så mycket förstår jag. Måste nog bara läsa på mer om vad det innebär…
Har den senaste tiden tränat procent med yngtsta dottern inför hennes matteprov idag. Hon har fått räkna, räkna om och räkna ännu mer. Övningspappret från skolan har hon fått räkna om många gånger och jag har även gjort egna tal till henne.
Idag var det dags och jag har hållit tummarna hela förmiddagen. Vid lunchtid kom så sms:et.
Jag blev godkänd!
Behöver jag säga att jag är stolt! Bara aningen mer stolt än över att hon återigen blivit pratig på lektionerna. Ett kvitto på att biverkningarna från den förra medicinen är borta. 🙂 (Allt är relativt)
Jag har inte varit hos tandläkaren på sju år. Jag vet – det är lite för länge sedan. Det handlar inte om att jag är rädd för att gå dit utan det har bara inte blivit så. Sist jag var hos tandläkaren var när yngsta dotterns kompis mamma, som är tandläkare, fick höra att det var sju år sedan (då också) jag undersökt tänderna senast. Hon ordnade då så att hennes sköterska ringde upp mig och bokade en tid. När det sen var dags för återbesöket två år senare (oftare tyckte hon inte att jag behövde gå) var jag sjuk och skulle återkomma och boka ny tid. Det blev aldrig av…
Före jul tog jag mig i kragen och bokade in en tid. Tanken var att kunna teckna en tandvårdsförsäkring och betala en fast summa varje månad… Idag var det dags.
Tandläkaren frågade när jag hade varit hos tandläkaren senast – jag svarade lite svävande att det var ett tag sedan. Han tände lampan, jag öppnade munnen stort, han tog några röntgenbilder och började sedan själva undersökningen.
Hur det gick? Förutom tandsten såg allt jättebra ut! De här tänderna kommer jag att få dras med länge, och det ska jag vara glad för. Så sade han. Tänderna var tydligen jättebra. Om ett år kommer de kalla mig igen och någon försäkring tecknade jag inte. Kändes lite onödigt.
Har dock lovat att använda tandtråd oftare…
en lisa i livet 